Lägesrapport från Emma:

Klockan är 20.00, lokal tid (01.00 i Sverige). Stormen har precis nått Manhattan. Läget är troligtvis värre än många förväntade sig. Trots att stormen precis nått land så har de områden där en obligatorisk evakuering utfärdats redan svämmat över. För att minska risken för allvarliga olyckor har man börjat stänga av strömmen i de områden som numera ligger under vatten. Jag befinner mig ett kvarter bort och min byggnad blir förmodligen nästa på tur att förlora strömmen. Regnet piskar mot fönstren och sirenerna tjuter.

Stormen har ändrat karaktär och kommer nu med kallare vindar än man tidigare räknat med. Stormen väntas vara över under natten, och de anställda som kan ta sig till fots till sina arbetsplatser förväntas göra detta under morgondagen.

När blev du informerad om den kommande stormen?

– I fredags var jag på den svenska ambassaden i Washington DC för att göra lite skolarbete. Det var först då jag förstod att stormen var på väg, berättar Emma.

Emma spenderade helgen i Washington men rapporterna om stormen kom allt tätare och under söndagsmorgonen återvänder hon till New York. Väl där hinner hon i sista sekund med tunnelbanan ut till Manhattan som stängs ner för säkerhetsrisken.

– Jag anländer till New York vid 19.00, tunnelbanan är på väg att stänga ned. Ingen blåst, inget regn. Staden som aldrig sover är ovanligt tyst, ovanligt lugn.

Stadens invånare har blivit hemskickade och alla dörrar har förstärkts med stora påsar med jord. Emmas telefon går varm.

– Mina vänner har börjat blivit oroliga, vissa måste evakuera, andra undrar vad de ska köpa för mat. Någon ska på dejt och i ren panik köpt med sig konserver till middag. Jag skrattar högt och informerar henne om att stormen beräknas ankomma först i morgon, berättar hon.

Emma funderar lite på varför alla ringer till just henne om råd.

– Nog för att jag rest i obekväma miljöer, men jag har aldrig upplevt en storm, än mindre en orkan. Eller jo, förresten. En gång blåste det så mycket på Rättviks marknad att taket på korvståndet jag jobbade i blåste av, det räknas kanske?

Emma hör inget under helgen från sin chef och tar det säkra före det osäkra och flyttar in hos en kompis på Manhattan för att om det behövs kunna ta sig till arbetet. I vanliga fall bor hon i Williamsburg, Brooklyn.

– Vissa delar av staden som är lågt beläget har fått evakuera. Tunnelbanan och bussar har slutat gått. Hyllorna gapar tomma. Jag hinner få tag på ingredienser till en härlig måltid, ett par flaskor vatten och bröd utifall att vi skulle bli tvungna att stanna inne ett par dagar, berättar Emma lugnt.

När Emma vaknar på måndagen är det varken regn eller blåst utanför hennes fönster. Hennes chef har stängt kontoret men påminner om att det är upp till de anställda att klara sina deadlines med kunder som inte har förståelse för vår situation. Emma dukar upp frukost på sängen, sätter på datorn och kopplar upp sig mot internet och njuter av dagens teknik.

Längs hela ostkusten i USA förbereder man sig för en ovanligt kraftig storm samtidigt som mycket arbete pågår bakom stängda dörrar. Även om staden blir tyst släcks inte flitens lampa.