En nyfiken riksspelman – Årets Parlingpristagare Lena Willemark vill inte stänga in musiken
Folkmusikern Lena Willemark från Evertsberg är årets mottagare av Parlingpriset. Priset delas ut i morgon under en ceremoni i Strömsdal i samband med Dan Andersson-veckan.
Relaterat
Artikelbilder
Fotograf: Claudio Bresciani / SCANPIX
Fakta
Nils Parling
Författaren Nils Parling (1914-2002) föddes i Palahöjden i Säfsnäs socken.
Utbildningen bestod av endast sex år i folkskola och han försörjde sig bland annat som skogsarbetare fram till romandebuten Motorsågen (1950) . Boken skrevs under det halvår som Parling låg gipsad efter att ha hamnat under en tall.
Har skrivit drygt 50 böcker. Många av hans verk handlar om de förtryckta: skogsarbetare, fattigtorpare, finska invandrare, spanska arbetares under Franco-tiden. Parling skrev också om människor och natur i Bergslagen samt dikter som han ibland tonsatte själv, mest kända är Finnbäcks-Lars visor.
Mottog Dan Andersson-priset både 1966 och 1976.
Källa: www.litteraturberget.se
Dan Andersson-veckan är i full gång och i morgon är det dags för Parlingdagen, till minne av finnmarksförfattaren Nils Parling. Årets mottagare av Parlingpriset är folkmusiksångerskan och riksspelmannen Lena Willemark, född och uppväxt i Evertsberg. I samband med utdelningen ger pristagaren en konsert tillsammans med Mats Öberg på keyboard. På programmet finns bland annat en av Parlings dikter som Lena Willemark tonsatt dagen till ära.
Genom sin släkten så har hon kopplingar till trakten.
– Mormor och morfar bodde i Fredriksberg och mamma växte upp där, förklarar hon.
Dan Andersson har gjort än starkare avtryck i Lena Willemarks medvetande.
– Jag tycker väldigt mycket om hans texter. Han var en av min pappas älsklingsdiktare och vi hade ett vackert inbundet band med dikter och prosa. Jag har en väldigt fin historia om Dan Andersson men den tänker jag spara till i morgon.
Lena Willemark är född och uppvuxen i Evertsberg en bit ifrån Älvdalen. Numera bor hon på Värmdö i Stockholms skärgård men har kvar ett sommarhus, i form av en fäbod, i Älvdalen. Hon sjunger ofta och gärna på älvdalsmål.
– Den är min stora skatt, den fantastiska älvdalsmusiken. Ibland använder jag den helt och fullt, ibland tar jag bara avstamp i den.
Att det inte är särskilt många som förstår älvdalska ser hon inte som ett problem, snarare tvärtom.
– Musikens kraft är att man kan känna och förstå budskapet utan att förstå orden. Man förstår på sätt och vis mycket mer då.
På albumet Älvdalens elektriska (2006) blandade Lena Willemark turkiska influenser och instrument med Evertsbergsrötterna. Även fysiskt har hennes musik ofta tagit henne utanför Sveriges gränser, turnéerna har gått till USA, Japan och stora delar av Europa. Hur kommer det sig att det finns intresse för svensk folkmusik på så vitt skilda platser?
– Folkmusik som lever, som inte är museal, blir människor väldigt träffade av. Den är rotad men samtidigt utåtblickande. Det finns en öppenhet och en tyngd på samma gång och en nyfikenhet framåt.
Musik ska kommunicera och inte bara bevaras, menar Lena Willemark.
– Om man stänger in musik, ett språk eller en människa blir det en envägskommunikation. Man måste våga kommunicera och inte låsa fast sig.
