Hälsingegården i Fågelsjö blev en del av världsarvet
1 juli blev Hälsingegårdarna inskrivna på världsarvslistan vid UNESCO:s möte i S:t Petersburg. En av gårdarna är "Bortomåa" i Fågelsjö belägen i landskapet Dalarna, men tillhörande Gävleborgs län.
Relaterat
BILDSPEL: Hälsingegården i Fågelsjö blev en del av världsarvet
Fakta
Större rum för fester
Hälsingegårdarna är unika därför att de har fler och större rum för fester än bönder i resten av världen. Dessutom har fler dekorerade interiörer bevarats än någon annanstans fram till idag. Hälsingegårdarna anses fylla en lucka på världsarvslistan eftersom böndernas byggande är underrepresenterat bland världsarven. Sju gårdar i fyra kommuner ingår: Kristofers i Stene, Järvsö, Gästgivars i Vallsta, Arbrå, Jon-Lars i Långhed. Alfta, Pallars i Långhed, Alfta, Fågelsjö gammelgård (Bortomåa), Los, Bommars i Letsbo, Ljusdal, Erik-Anders i Asta, Söderala.
I och med världsarvsstatusen hoppas nu både kvarboende i Fågelsjö och utflyttade på ett nytt uppsving för byn.
– Fler kommer ju att känna till Fågelsjö. Vi får hoppas på det bästa, säger Jan Eliasson, en av de 25 personer som fortfarande bor kvar.
Han konstaterar att det stadigt gått bakåt för byn.
– 1950 räknade vi ihop att vi var 150 invånare. Då var det någon som sa: "Ja, tänk vad vi minskat. På 30-talet var vi 300 som bodde här". Fast den här utvecklingen är ju helt enligt myndigheternas önskemål. Förr kunde man leva på mångsyssleri, men det går inte längre, konstaterade Jan Eliasson.
Eva Andersson gick i skolan, som lades ner på 1960-talet.
– Vi hade tre butiker och en biograf. Det var liv och rörelse.
Fågelsjö har haft sina glansdagar. Världsarvet "Bortomåa" representerar svunna sådana. Fågelsjöborna var självförsörjande med jord- och skogsbruk. Bösstillverkning och handel gav inkomster.
Gården byggdes i slutet av 1700-talet och gick i arv. 1822 byggdes ytterligare en våning. Kristina och Mårten Persson kom att bli de sista som bodde i huset.
Julen 1910 vred de om nyckeln och flyttade till ett nytt hus, inspirerat av ett vykort de från Amerika. Allt vi huset var nytt. Det gamla huset lämnades orört med allt sitt innehåll.
När Kristina dog 1943 testamenterades gården till kommunen. I dag drivs den av Fågelsjö hembygdsförening.
Vardagsföremålen i köket lämnats kvar på hyllor och krokar. Det mesta tillverkades på gården. Verktyg och vapen gjordes i smedjan. Gevären från Fågelsjö var kända för att hålla hög kvalitet.
Till den traditionella hantverksdagen, som hölls i lördags, kom många besökare. De fick bland annat ta del av järnframställning av myrmalm, allt från rostningen på trälave för att få bort vattnet, till kolning med träkol i en grop för att få bort syret och till sist bearbetning av järnklumpen med hammare.
Ett slitsamt arbete, konstaterade Magnus Wiberg från Wij, som göt mässingsdetaljer, spännen och smycken. Magnus har vistats i Fågelsjö sedan barnsben.
– Jag var bland annat med om att restaurera bössmedjan för 38 år sedan. Då var det bara ett illa skött förråd. Nu är smedjan komplett och en stor attraktion.
Gisela Janis från Falun, med anknytning till Fågelsjö, guidade runt på gården iklädd bygdedräkt.
– Det är Fågelsjödräkten, men den är också Orsa finnmarks dräkt.
