Lyckans smed i Alvik
Det sjuder av liv i Mases Axels gamla smedja mitt i byn Alvik i Siljansnäs.
Hammarslagen ljuder mot järn och städ, kolen i ässjan är glödande het och smeden Allan Wikström har fullt upp - med att svara på frågor.
För intresset att lära sig smida är rekordstort i Leksand med omnejd just nu.
Relaterat
BILDSPEL: Smideskursen i bilder
Fakta
Smedjan i Alvik
Den lilla tegelbyggnaden vid majstången är från början ett mejeri.
1938 köpte Mases Axel huset och förvandlade det till en smedja.
Här levde och verkade han fram till år 2003 då han gick ur tiden.
Förutom smide så lagade han cyklar och klippte hår, samtidigt som smedjan var systembolagets utskänkningsplats och den naturliga samlingsplatsen i byn.
2004 köptes smedjan av Peo Thuresson som rustat den och nu glädjs åt all aktivitet.
Mer om Peo och smedjan på www.smedjanialvik.n.nu
Från vinterkyla rätt in i smedjans värme. Sex herrar sitter uppradade på pinnstolar och en planka på två bockar. All koncentration är riktad mot mannen framför dem som precis tagit plattjärnsbiten ur ässjan.
– I dag ska vi göra en spiskrok, säger smeden Allan Wikström, tar hammaren och börjar bearbeta den glödande järnbiten.
Tre slag på järnet, ett mellanslag på städet, tre slag på järnet, ett mellanslag på städet, tre slag igen - resultatet synas och så ner i ässjan för ny värme.
Inom loppet av någon minut har den blivande spiskroken fått en liten ögla i toppen - en ögla som är både dekorativ och som också gör att ingen skadar sig på en vass detalj.
– Så, här har ni era plattjärnsämnen - varsågoda och sätt i gång!
De sex eleverna - alla män från Siljansnäs och Leksand - greppar var sin hammare och så är arbetet i gång.
Resultatet på öglorna blir personligt, men de klarar av uppgiften trots att det bara är andra gången de smider.
– Så - det duger i Tasbäck men inte i Grytnäs! slår Kungs Levi Nilsson fast när han synar resultatet av sina hammarslag.
Lasse Törnblom får järnet lite för varmt, men med lärare Allans hjälp reder det ut sig.
På tummen finns ett synligt bevis på hur varmt det var förra gången de träffades:
– Usch ja! Då brände jag mig, men jag tog på aloe när jag kom hem. Frugan har en planta på gång som ska få flytta in i smedjan när den växt till sig, berättar han och visar samtidigt den lilla platspåsen med ett aloeblad som han tagit med för säkerhets skull.
Och trots att det som sagt bara är andra gången på smideskursen, så finns drömmarna där.
– Jag hoppas kunna smida min egen grind - fast det vet inte Allan att jag planerar, säger Bo Hedberg från Leksand med ett stort leende och visar en fotostatkopia på drömprojektet.
Och att det är många som när en dröm om att kunna smida blev både Allan Wikström och Leif Risander på Studiefrämjandet varse - med råge.
– En liten annons och det bara ramlade in anmälningar. Två grupper med sex deltagare i varje är nu i gång och så har vi en väntelista med 25 namn på! säger Leif Risander.
Allan Wikström - som egentligen skulle ta det lugnt med smidet när han blev pensionär - förstår folks fascination och intresse.
– Jag har själv upptäckt att jag inte kan leva utan smide!
Men det handlar inte om att utbilda fullfjädrade smeder.
– Nej, det här handlar om att må bra. Här inne är vi alla vår egen lyckas smed!
