Vem är hon?
Är det en viss typ av kvinnor som söker sig till män som slår dem?
Svaret är enkelt–nej.
– Det finns något som heter normaliseringsprocessen, säger Yvonne Karlén, kvinnojouren i Borlänge.
Relaterat
Artikelserie
- Mer om kvinnovåldet:
- Lite stryk får man tåla 2011-12-27
- Det handlar om att överleva 2011-12-26
- Stora skillnader i antalet kvinnovåldsanmälningar 2011-12-27
- Hon anmälde sin man - blev utfryst av byn 2011-12-27
- Hit kan du vända dig 2011-12-27
- "Vägen tillbaka är mycket svår" 2011-12-28
- Svårt att få misshandlande män att sluta slå 2011-12-28
- Vem är han? 2011-12-28
- Kanonkille eller kvinnomisshandlare? 2011-12-29
- Det här kan du som anhörig göra 2011-12-29
- Har du en kollega som... 2011-12-29
- Drömprinsen blev nästan hennes död 2011-12-31
- Därför jagade han sambon med kniv 2012-01-02
- Ger stöd till ökad självkänsla 2012-01-02
- Mer fokus på männen som slår 2012-01-02
- Chatt om våld mot kvinnor 2012-01-02
- Dalapolisen bäst i landet på kvinnovåldsbrott 2012-01-03
- Tjejer - kasta rosorna! 2012-01-03
Enligt Riksorganisationerna för kvinno- och tjejjourer i Sverige, ROKS, finns det inga vetenskapliga belägg för att det är en särskild kategori kvinnor som blir slagna.
Vilken kvinna som helst kan hamna i normaliseringsprocessen som Yvonne Karlén på kvinnojouren i Borlänge talar om, en process där våldet successivt trappas upp via kontroll, isolering och en växling mellan aggressivitet och värme. Det kan ta lång tid innan det första slaget kommer.
– Det som är så hemskt är att det här förhållandet växlar mellan varm kärlek och omtanke och sedan växlar det över till det här hemska och tillbaka igen. Det där är ett sätt att bryta ner kvinnan som till slut tycker att hon inte är värd någonting. Det är riktigt riktigt hemskt, säger Yvonne Karlén.
Kvinnan blir mer och mer isolerad och tappar efter hand sina livlinor. Hon ställer allt oftare in träffarna med bästa väninnan, besöken till föräldrarna blir färre och färre för att mannen tycker att det är "mysigare" att umgås på tu man hand.
Kommentarerna om hennes klädsel och hennes person blir allt fler och alltmer nedlåtande.
När det gått så långt att mannen slår kvinnan följs det ofta av ett översvallande förlåtande från hans sida i form av rosor och choklad. Han kan säga att han förlorar kontrollen när han slår henne, ändå gick han och fällde ner persiennerna innan han började slå för att inte grannarna ska se.
– Det finns kvinnor som provocerar fram våldet. Jag hörde nyligen någon kvinna som sa "jag gör det nu så blir det lugnt till jul för barnens skull". Jag börjar nästan gråta när jag berättar om det, säger Yvonne Karlén.
– Vem som helst kan bli slagen och vem som helst kan slå. Du och jag känner säkert någon som är jättetrevlig men som inom hemmets väggar beter sig som ett svin. Det är hemskt att man inte kan veta, lägger hon till.
Yvonne Karlén konstaterar att kvinnojouren i sin roll bara lyssnar på kvinnan, att de inte värderar, oavsett om båda parter betett sig illa så lyssnar kvinnojouren bara på kvinnan. Mannen får någon annan ta hand om.
– Så arbetar vi och det är för att kunna stötta de här kvinnorna så mycket som möjligt.
En kvinna som behöver stöd får själv ta första kontakten med kvinnojouren, bara i vissa fall tar jouren den första kontakten, då oftast på inrådan av polismyndigheten.
– Om vi ringer och hennes man är i närheten kan det ju leda till att han ger henne stryk.
När en kvinna vänder sig till kvinnojouren är det oftast inte vid ett akut läge utan i ett läge då hon känner att det gått så långt att hon måste ta tag i situationen.
– Då erbjuds hon stödsamtal. Vi kan ta det via telefon eller så får de komma hit och prata med oss. Sedan stöttar vi henne att ta de steg hon behöver för att ta sig ur situationen.
Kvinnojouren erbjuder fortsatta stödsamtal under tiden som kvinnan ändrar på sin livssituation och så småningom när läget börjar bli stabilt erbjuder kvinnojouren gruppsamtal med kvinnor i samma läge.
– Det är viktigt för dem att få höra att det finns andra som suttit i samma situation. De kan finna kraft och vänskap i de här grupperna.
För att skydda sig håller Kvinnojouren sin lokalisering hemlig och vissa anställda går inte ut med namn offentligt. Drygt 370 kvinnor i krisläge, från Säter, Gagnef och Leksand, bodde någon gång hos kvinnojouren i Borlänge under 2010.































Senaste kommentarerna:
Skrivet 29 dec 2011 20:20 Staffan (Ej registrerad)
Nää ... jourkvinnan har knappt ett rätt.
Den ovetenskapliga teorin om normaliseringsprocessen bygger på att mannen successivt under relationens gång, skulle bryta ned kvinnan psykisk för att få ett övertag i relationen, och på så viss få ett övertag och lättare kunna bruka våld mot kvinnan.
I vissa fall kan detta stämma, men enligt Brottsförebyggande rådet så blir ca två tredjedelar av de utsatta kvinnorna misshandlade av en företedda partner.
http://www.bra.se/extra/news/?module_instance=2&id=51
Enligt BRÅ så är det vanligast att våldet mot kvinnor påbörjas när relationen tar slut. Så i de allra flesta fallen så kan man inte förklara våldet med hjälp av normaliseringsprocessen.
Skrivet 29 dec 2011 00:17 Markus (Ej registrerad)
Hoppas att vi snart får läsa om det motsatta dessutom, där kvinnan är förövaren och mannen är offret. Skulle nyansera det hela och ge en mer rättvis bild av relationsvåld.
Kan dock bli svårt att ge mannens bild som den misshandlade då det vad jag vet inte finns några mansjourer. Förutom de jourer som då hjälper män att hantera sin ilska.
Skrivet 28 dec 2011 21:36 En som tog klivet (Ej registrerad)
Man tror att bara om man är glad å tillmötes gående för allt så kommer de ändra sig en dag.Men den dagen verkar aldrig dyka upp så man lever under spänning om vad som ska hända för nåt idag.Man både vill /inte försöka komma från förhållandet/äktenskapet det är svårt speciellt om man har barn ihop.I slutändan så är det barnen som får lida.Har idag separerat men det är ett tryck över bröstet varje gång familjen är tillsammans för minnena av alla ord/händelser finns där.Nu i efterhand så känns det bra att jag tog klivet men det har varit kämpigt att vara ensamen men mina vänner har varit ett stöd för mej tur man har dom annars kanske jag hade varit kvar.
Skrivet 28 dec 2011 20:00 Snowgirl (Ej registrerad)
Nu i efterhand kommer fler och fler minnen fram om min fd..Ett är bl a att han påpekade att han var så lycklig över att ha träffat mig, som hade sådant bra självförtroende, för på så sätt kunde han få hjälp att bygga upp sin. Ja, jag var ung och naiv och sög i mig allt som hette bekräftelse. Sen följde år av psykisk misshandel för att till slut, när jag äntligen börjat ta kontroll över mitt och sonens liv igen, fick motta första smällen. Så insändarnas tankar om att män söker sig till kvinnor de ser att de kan kontrollera, är nog inte helt fel..Själv hade jag blivit sviken och utnyttjad under hela min barndom, så jag var nog ett rätt lätt byte för denna manipulativa man som ömsom gav "kärlek" och ömsom "spottade" på mig.
Skrivet 28 dec 2011 17:01 Kärlek övervinner allt.. (Ej registrerad)
Sfinxen (Ej registrerad) skrev:
Konstig retorik här. Kanske "män som söker sig till kvinnor de kan kontrollera" vore mer passande.
Eller "män som känner sig otillräckliga som män som slår kvinnor som de tycker är starkare än dem mentalt".