Sökte hjälp - polis hämtade sönerna
Lena hade svårt med sina söner, som tros ha funktionsnedsättningar och ansökte om att få stöd från Borlänge kommun. Det slutade med att båda barnen tvångsomhändertogs. Lena har överklagat beslutet och fallet avgörs i kammarrätten i januari.
Relaterat
Artikelserie
- LÄS OCKSÅ:
- Kammarrätten fastställer oftast tvångsomhändertaganden 2011-12-23
- Allt fler yngre barn placeras i Dalarna 2011-12-23
- LÄS ÄVEN:
- Anmäldes för misshandel - deras familj splittrades 2011-12-22
- Leksandschef: "Gedigen utredning före beslut" 2011-12-22
- Ovanligt tvångsomhänderta små barn 2011-12-22
BARNEN BAKOM STATISTIKEN
Lena är ensamstående mamma till två pojkar, varav en är i tonåren och en i femårsåldern. Lena tror att båda hennes söner kan lida av någon form av funktionsnedsättning och har velat få dem utredda.
Det var i mars som Lena ansökte om att få en avlastningsfamilj till sin äldste son, som har sociala problem. Hon berättar att det i slutet av augusti kom personal från Borlänges socialförvaltning och sa att de skulle hämta pojken.
– De sa att de skulle ta honom på en gång. Då visste jag inte ens att de höll på med en utredning om oss. Det hade varit en person på hembesök tidigare, men jag upplevde aldrig att det skulle ha att göra med någon LVU-utredning, säger Lena.
Lena och sonen, som inte ville följa med, protesterade. När en kommunal socialnämnd vill placera ett barn enligt LVU, Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, måste de ansöka om detta hos förvaltningsrätten. Dom föll den 19 oktober, och två dagar senare hämtades båda pojkarna med så kallad handräckning av polis. Lena beskriver händelsen som dramatisk för hela familjen.
– Polisen höll fast mig i sovrummet. Och min äldste son höll sig fast i trappräcket när de tog honom. Barnen fick inte med sig några av sina saker.
En månad efter att barnen omhändertogs hade Lena ännu inte fått ha någon kontakt med tonårssonen och bara träffat den yngsta pojken en gång i 45 minuter i ett rum hos socialen. Nu får hon träffa den yngste en gång i veckan och väntar på att få ett första telefonsamtal med tonårssonen.
– Efter att jag träffat den yngste första gången visste jag inte om jag skulle få se honom fler gånger. När jag skulle åka sa han till mig "jag vill också åka med hem". Min äldsta har jag varken fått träffa eller prata med i telefon. Han sitter på ett HVB-hem.*
Lena och hennes advokat har nu överklagat LVU- omhändertagandet till kammarrätten. I överklagandet skriver advokaten att vård enligt LVU bara får ske om det finns "påtaglig risk" för barnens hälsa eller utveckling och att ett tvångsomhändertagande inte får göras utan tunga skäl. Han hävdar att sådana skäl inte finns och att "socialas utredning är... undermålig och bygger i huvudsak på andra- och tredjehandsuppgifter.
Advokaten påpekar också att Lena sökt stöd från socialtjänsten och därmed tydligt visat att hon vill komma till rätta med problemen.
Lena heter egentligen något annat.
* HVB - Hem för vård och boende
































Senaste kommentarerna:
Skrivet 23 dec 2011 19:52 Hejhopp (Ej registrerad)
"Hur länge ska soc.få hålla på innan det sker förändringar??"
Så länge det är statligt.
Skrivet 23 dec 2011 19:43 hej (Ej registrerad)
Myntet har två sidor som sagt.. skulle vara intressant att läsa hur det egentligen ligger till.. då jag vet att lvu är inget man använder lättvindigt :P
Skrivet 23 dec 2011 09:08 Oxåmamma (Ej registrerad)
Har tyvärr också negativ syn på soc i Borlänge. Bad om hjälp då skolsituationen för barnet var katastrof och jag som ensam förälder var slutkörd. Fick rådet att söka kontaktperson som kunde avlasta nån timme i veckan. Efter åtskilliga kontaktpersoner ((unga killar som orkade 2-3 ggr) så hotade soc placera barnet för det blev ju ingen förändring. Jag hade tur att ha folk runt omkring mej som förde ett dja liv, sen lades allt ner och jag kommer aldrig be soc om hjälp igen.
Skrivet 23 dec 2011 07:52 Erfarenhet (Ej registrerad)
Jag håller med Sabina Gottfridsson fullständigt. Så länge man blundar för soc.hantering av utredningar, och deras smutskastningar, så länge kan det inte ske förändringar. Jag bad om hjälp i en ohållbar situation, vilket ledde till 3 års mardröm. Till slut visade sig att det vi sa var rätt,men min familj blev hårt drabbad, men framför allt min dotter som blev mest lidande av att soc.inte gav henne rätt vård, utan soc.ansåg att det som dom gjorde var rätt för henne,trots att flera slog larm om att hon for illa i familjehemmet. Hur länge ska soc.få hålla på innan det sker förändringar?? Kommer aldrig att be soc.om hjälp någonsin mer..
Skrivet 22 dec 2011 23:16 trötter (Ej registrerad)
Eva (Ej registrerad) skrev:
alianan
Det här är inte saklig journalistik. Rubriken kan få barn att tro att polisen kan braka in och ta barn hur som helst och det är inte sant. Skräm inte upp folk! Det är väldigt få barn och ungdomar som omhändertas och då finns det väldigt allvarliga missförhållanden endera i eget beteende eller i hemmiljön. Ett omhändertagande syftar alltid till att skydda. Socialtjänsten kan aldrig gå ut och bemöta den här typen av snyfthistorier eftersom det finns en stark sekretess, men seriös press borde kunna ha lite eget omdöme. Dåligt!
Jag håller helt med!
Otroligt dålig journalistik! Löjligt att framställa det som om att Soc och polis bara stormade in och tog hennes barn bara sådär utan vidare!
Soc som har tystnadsplikt kan inte gå in och kommentera detta och mamman får lägga ut hela sin snyfthistoria och alla går på det! Patetiskt!
Johan (Ej registrerad) skrev:
Så myndigheterna har aldrig fel då menar du? Om inte tidningarna skulle skriva om saker som detta, vilka skulle driva saken för de stackare som blir utsatta för misstag? Det finns nog saker i den här historien som inte kommer med i artikeln men oavsett hur det ligger till med den saken är det högst väsentligt att media granskar myndigheterna. Skicka in Janne Josefsson så får han röja runt lite, har socialsekreterarna gjort fel så får de stå och grina lite i tv och politikerna får oja sig om hur det kan gå fel och att misstag kan ske.
ensamma mamman (Ej registrerad) skrev:
måste få säga något i detta. Håller med fullständigt att det bara är ena sida man hör i detta och att soc har tystnadsplikt så dom kan inte berätta deras syn på saken.
Och samtidigt, om mamman i detta fall har börjat misstänka funktionshinder på sina barn, VARFÖR i h-vete ser hon inte till att det undersöks så dom få rätt hjälp?? är själv ensam med ett barn som har ett psykiskt funktionshinder. och jag stred som en ****** för att barnet skulle bli utrett. Sökte även hjälp från soc för att få hjälp med avlastning eftersom pappa lyser med sin frånvaro. har fått underbart mycket hjälp från ALLA instanser jag har varit i med mitt barn. Så säg inte att soc "bara kliver in och tar barnen". Det är nog den största lögnen jag har hört. Finns nog välgrundade orsaker till att barnen är omhändertagna.
Egen erfarenhet (Ej registrerad) skrev:
Eva!
Jag är väl insatt i detta fall och mamman har kämpat som en galning för sina barn. Det största misstaget hon gjorde var att be soc om hjälp. Soc startade då en LVU utredning utan mammans vetskap. Det mest underbara var att utredningen sköttes av en sommarpraktikant. Jag har läst hela utredningen från soc och den är ett stort skämt. Det står inte någonstans att barnen farit illa i hemmet. Jag har långvarig erfarenhet av neuropsykisk sjukdom. Och jag kommar göra det som soc INTE klarar av att göra. Jag kommer att finnas där för denna mamma och hennes barn 24 timmar om dygnet så fort barnen får komma hem. För det är INTE lätt att ha 2 barn med OLIKA neuropsykiska sjukdomar. Men sånt är livet. Jag önskar mamman lycka till i den kommande förhandlingen och att barnen får komma hem så snart som möjligt.
undrande (Ej registrerad) skrev:
Om du nu är så insatt i fallet och har lång erfarenhet av neuropsykisk sjukdom, varför har du då inte hjälp till med att få fram en utredning på barnet/barnen???? Då är jag tuff nog att säga att du kanske inte har så stor kompetens som du vill påstå själv.....
Egen erfarenhet (Ej registrerad) skrev:
Till undrande
Jag har inte blivit indragen med denna mamman förrän det var försent. Alltså EFTER den första förhandlingen. Mamman har inte gått omkring och pratat vitt och brett om sina problem. Och tyvärr måste jag säga att jag inte kan skriva remiss till habiliteringen. Men jag önskar att jag kunde det. Min kompetens baserar jag på att jag har själv ett barn med neuropsykisk sjukdom. Jag har fått kämpa mot strömmen under många år (ca 20 år). Om just mitt barns diagnos finns det INGET att läsa någonstans. Så jag har då mycket mer kompetens än Dig om neuropsykisk sjukdom. För det finns så många och olika varianter inom varje diagnos. Och jag tänker då INTE gå in på mitt barns diagnos här eftersom jag inte har mitt barns tillstånd att skriva något.
undrande (Ej registrerad) skrev:
om du nu har kunskapen så borde du veta att utredningarna görs inte vid habiliteringen utan på neuropsykologiska utredningsenheten i Falun. Mitt barn är utredd där så jag har nog kompetens för att uttala mig.....
Egen erfarenhet (Ej registrerad) skrev:
Väldigt konstigt då att MITT barn blev utrett på habiliteringen. Och jag vet vart jag skjutsade mitt barn de dagar som utredningen tog. Och jag har även fått det beskedet av Öppenvårds psykiatrin att diagnoser ställs på habiliteringen. Det kan ju bero på i vilken stad man bor i vart man hamnar. Själv bor jag i Borlänge och det är den vanliga vägen att få diagnosen på habiliteringen enligt alla inblandade i mitt fall.
jag bor oxå i Borlänge...... Mitt barn blev utredd på NPU-enheten och därifrån har vi fått remiss till BUP och HAB eftersom vi behöver hjälp från båda. får även bra med stöd från soc. vet oxå av egen erfarenhet att det krävs mycket för att få en LVU omhändertagning.