Leif kör sista persontåget
För 31 år sedan körde lokförare Leif Lindström sin första tur på Västerdalsbanan.
I dag kör han sin sista.
Persontrafiken läggs ned.
Relaterat
Artikelbilder
Tjäder - blev en god middag.Fotograf: Johan Solum
Fotograf: Johan Solum
Fakta
Leif Lindström
Ålder: 53 år.
Familj: Hustru och barn.
Bor: Kvarnsveden.
Intressen: Politik, samhällsfrågor, litteratur, kultur, motion.
Klockan 18.27 lämnar sista persontåget på Västerdalsbanan stationen i Borlänge. Leif Lindström har fått hedersuppdraget att köra den sista turen till Malung.
– Visst är det ett hedersuppdrag, även om det inte känns roligt, säger Lindström och medger att en och annan tår kan fällas under resan.
Även om han egentligen inte är någon nostalgiker, så blir det ett känslosamt avsked. Västerdalsbanan har varit en del av hans barndom, och en stor del av yrkeslivet.
Minnena är många och dråpliga historier inte sällsynta. Som den gången han körde på en tjäder. Fågeln skadades i vingen. Lindström som stannat tåget jagade ifatt tjädern på en myr, "omhändertog" den och la den i hytten. Den smakade bra som middag på kvällen. Och yxan han använde låg synlig och fick en och annan resenär att höja på ögonbrynen.
I 20 år har han kämpat för persontrafikens överlevnad. Banan har blivit i allt sämre skick, tågen har inte hållit måttet och den riktiga viljan att satsa tycks ha saknats från ansvarigt håll.
Leif Lindström, som kört både person- och godståg mellan Borlänge och Malung sedan 1980, är född i Vansbro och uppväxt i järnvägsmiljön. Lördagen den 10 december 2012 blir inte som vilken dag som helst.
– Det finns helt klart en personlig dimension. Men också oerhört mycket frustration och besvikelse. Att vi i ett välfärdsland som Sverige inte kan hålla en nivå på servicen på landsbygd och glesbygd.
Han frågar sig också hur nedläggning av järnvägstrafik går ihop med miljötänkande och klimathänsyn. Argumenten för att bevara trafiken har varit många.
Många är också minnena. Som den gången han övningskörde med en rutinerad kollega. Rälsbussen låg efter tidtabellen och hastighetsgränsen var 80 km/t. Vid Nås sa kollegan till nykomling Lindström att "det här går inte". Så Lindström fick gasa på, och kom väl upp i 115 km/t på Nåsrakan.
– Då slet han upp dörren till resenärerna och skrek: grabben kör som en Gud!
Det har hänt mycket under åren, stämningen har varit god och arbetskamraterna bra. Förr ingick en hel del godshantering även på persontågen, och lokförare tömde postlådor längs banan.
– Det har alltid varit roligt att åka på Västerdalarna. Västerdalsbor är ett hyggligt släkte.
När insåg du hur det skulle sluta?
– I mars 2010 slogs den sista spiken i kistan. Då blev det färre turer på banan.
Tror du att persontrafiken återupptas i framtiden?
– Allt är möjligt. Men det är inte troligt.
