Greksmittan har nått järnet
Greklandssmittan sprider sig och finansoron har nu nått järnmalmen och järnskrotspriset som båda rasar kraftigt.
Det påverkar direkt Ovako och indirekt försvårar det för Nordic Iron Ore som ska återstarta Ludvikagruvan 2015
Relaterat
Artikelserie
- LÄS OCKSå:
- Jobbilden fortfarande positiv 2011-11-03
- Dalarna står inför stor omställning av arbetsmarknaden 2011-11-03
Finansoron syns tydligt i Bergslagen.
De svenska stålbolagens inköpsbolag Järnbruksförnödenheter största järnskrotsprissänkning sedan Leman Brotherskrachen hösten 2008 är nu ett faktum.
Prissänkningen mellan oktober och november var hela 22 procent, eller 550 kronor.
Nu betalar Järnbruksförnödenheter 1930 kronor per ton, det är 1 530 kronor lägre än rekordnoteringen i maj 2008.
Nedgången var väntad eftersom den globala efterfrågan på skrot gått ned.
Och det gör den också i Sverige
Ovako som är största skrotåtervinnare i Sverige med stålverken i Hofors och Smedjebacken drar som DT berättat i veckan ned produktionen 15 procent från årsskiftet.
När skrotkonsumtionen minskar i de Europeiska stålverken och i Turkiet så letar sig skrotet ut på världsmarknaden och spiralen fortsätter.
Inte bara skrotet rasar, samma har drabbat järnmalmen.
2004 började priserna att gå över 40 dollar per ton och ett par år senare gick inmutningsralllyt i Bergslagen samtidigt som LKAB började tjäna enorma pengar i Kiruna-Malmberget.
Dannemora som återstartar den gamla SSAB-gruvan i Uppland räknar mer en produktionskostnad på 30,75 dollar per ton.
Just nu rasar priserna från rekordnoteringarna som slagits gång efter gång under 2010 och 2011 man var upp mot 180 dollar per ton i pris och analytikerna började tala om över 200 dollar per ton 2012.
Under oktober blev fallet 32 procent.
Samma nedåtspiral som inom skrotet syns nu inom järnmalm som står runt 120 dollar per ton.
Nordic Iron Ore bedömer att de har mycket god lönsamhet i Ludvikaprojektet med priser runt 70 dollar per ton så någon oro borde egentligen inte finnas när järnet ändå nu står i i fyra gånger produktionskostnaden. Världens befolkning ökar och Indien och Indonesien börjar konsumera stål som Kina lagom till att gruvorna återstartar 2015-2016.
