SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, har tagit fram rapporter om svenskars inställning till rovdjur- och rovdjurspolitik, samt om hur attityderna skiljer sig mellan storstäder (Stockholm) och glesbygd.

På såväl nationell nivå som i rovdjurslänen, där Dalarna ingår, är majoriteten positiv till de fyra stora rovdjuren björn, varg, lo och järv. Stödet är dock mycket högre i Stockholm (upp till 86 procent) än i rovdjurslänen (mellan 56-70 procent). Siffrorna gäller 2009.

I Dalarna har alla rovdjur minskat i popularitet sedan 2004, även om majoriteten fortfarande uppger att de gillar samtliga. Lodjuret är, och har varit, mest populärt. Därefter följer björn, järv och slutligen varg. Vargen förlorar mest i popularitet.

De flesta stödjer riksdagens antalsmål för rovdjur. Beroende på art så anser 43-64 procent att målen är acceptabla, medan 15-19 procent anser att målen bör höjas samtidigt som en stor och växande minoritet anser att antalsmålen redan är för höga. 36 procent av dalfolket vill minska antalsmålet för varg.

Attityderna varierar dock kraftigt mellan Dalakommunerna. I Älvdalen vill 64 procent minska antalsmålet för varg, jämfört med bara 23 procent i Smedjebacken. Snittet i länet är 36 procent.

I en rapport från 2010 om hur attityderna till rovdjur skiljer sig mellan Stockholm och övriga Sverige konstaterar SLU att stockholmarna förvisso är mer positiva till rovdjur än de boende i rovdjurslänen, men Stockholms län uppvisar ändå samma mönster som i övriga landet: ju mer glesbefolkat, desto mer negativa tenderar attityderna att vara. Dalarna hade i denna undersökning bland de högsta svarsfrekvenserna och i rapporten framgår det att flera Dalakommuner hamnar på tio-i-topp-listan över kommuner som är minst positiva till rovdjur. Älvdalen hamnar på tredje plats, Vansbro på sjätte plats och Gagnef och Mora på nionde respektive tionde plats. Malung hör dessutom till de kommuner i Sverige som är mest positiva till skyddsjakt.

Tittar man på statistiken över dalakommunerna ser det ut som om folk är mer negativa mot varg och andra rovdjur ju längre norrut och glesare de bor, men Henrik Thurfjell, som arbetar med rovdjursfrågor på länsstyrelsen, menar att det lika gärna kan bero på demografi (befolkningens sammansättning) som geografi.

– Det verkar som att det är mest i norra Dalarna som man är negativ, men jag tror inte att man benhårt kan dra slutsatsen att det är hela sanningen. Det finns ju även en massa demografiska parametrar som till exempel utbildningsgrad, ålder och kön som påverkar attityderna. I och med att det finns demografiska skillnader över Dalarna ska man inte dra för hårda slutsatser av geografin.

Han anser inte att ökad förekomst av rovdjur är avgörande för attityderna.

– Givetvis påverkar frekvensen, men jag tror inte att det är den avgörande faktorn. Det finns lite indikationer på hur det förändrats över tid i Dalarna, och kopplingen till absolutantal på rovdjur är inte jättestark.

Är folk mest negativa till rovdjuren i sig eller rovdjurspolitiken?

– Det beror nog på vem man frågar. Befolkningen i Dalarna har stor variation i åsikterna till rovdjur enligt rapporterna. Hur inställningen till rovdjurspolitiken förändrats kan vi bara gissa eftersom det inte finns några kvalitativa undersökningar som är så färska.

Hur märker du av attityderna till rovdjur i ditt arbete?

– Givetvis hör vi mest de som är missnöjda, men det är en funktion av att ingen – eller väldigt få – kontaktar länsstyrelsen när de är nöjda. Annars är nog det största problemet i vårt arbete att många förväntar sig att vi ska ta ställning och tycka en massa om politiken, ställa oss i ett läger så att säga. Vår uppgift är att inom lagens gränser genomföra den politik som regeringen beslutar om. En del tror att vi utformar politiken och ringer och diskuterar sådant som vore lämpligare att ta upp med lobbyorganisationer eller politiker.