Händelsen utspelade sig för snart åtta år sedan. Ett år senare smög styvpappan utanför huset, tittade in genom ett fönster när flickan klädde av sig.

Båda händelserna polisanmäldes och styvpappan blev dömd i tingsrätten. Men domen överklagades och hovrätten friade styvpappan med motiveringen att det inte var meningen att dottern skulle upptäcka kameran och därför kan det inte anses ha varit ett sexuellt ofredande. Eftersom högsta domstolen inte gav prövningstillstånd hände inget mer.

Fallet med kameran i tvättkorgen kommer i kväll att tas upp i TV 8-programmet Lex Alonzo där den i dag 22-åriga kvinnan intervjuas. Programmet handlar om sexuellt ofredande och våldtäkt och att brottsbalken inte riktigt hängt med den tekniska utvecklingen.

Dessutom har advokaten Jan Södergren från Stockholm anmält kamerafallet till Europadomstolen i hopp om att bland annat få till en lagändring.

Händelserna för snart åtta respektive sju år sedan hade hon mer eller mindre lämnat bakom sig när TV 8 hörde av sig till kvinnans advokat.

- Advokaten kontaktade mig och han tyckte att det var okej att jag ställde upp. Men det är klart att det känns lite jobbigt att dra upp det här igen efter så många år, säger den 22-åriga kvinnan.

En stor anledning till att kvinnan medverkar i programmet är att hon vill visa att han gjorde fel.

- Det var ju inte mitt fel.

Efter att hon upptäckt kameran i tvättkorgen lindade hon in den i handduk och sprang upp till mamma på övervåningen. Enligt polisanmälan grät flickan hysteriskt, var uppriven och jätteledsen. Styvpappan kom efter och tog tillbaka kameran utan att någon hade sett filmen. Mamman frågade vad i helsike det handlade om.

Mamman bad också om att få filmen och tillsammans med styvpappan gick de till pannrummet och eldade upp filmen.

- Det där känns också jobbigt. Vem vet, han kanske bytte film i kameran och eldade upp en annan film, säger kvinnan.

Händelsen när styvpappan tittade in genom fönstret inträffade ett år efter smygfilmningen och båda händelserna påverkade flickan mycket negativt.

- Jag var ju 14 år och det är en jobbig ålder. Jag blev deprimerad, förlorade kompisar eftersom jag inte fick berätta för någon vad som hänt. Senare rymde jag hemifrån, hamnade i trubbel och betygen blev sämre och sämre.

Sakta men säkert tog hon sig tillbaka och i dag säger hon själv att hon är en skötsam och stabil tjej. Hon lever ett ordnat liv, har ett fast jobb, egen lägenhet och drömmer fortfarande om att bli polis.

- Jag sa till mig själv, varför ska det här som hände förstöra mitt liv? Och det mesta har gått över nu. Jag har kommit långt och sen jag var liten har jag drömt om att bli polis. Den drömmen finns kvar, men jag inser att det krävs mycket jobb.