- Och det slår inte så mycket gnistor längre. I vinter har jag varit krasslig och snuvig i månader och det vill inte ge sig. Så undrar du hur jag mår, så kan jag konstatera att det har varit bättre, säger 80-åringen.

Sixten är en av skidhistoriens allra främsta. Hans är en av de allra största svenska idrottsmännen genom tiderna och självklart en av Dalarnas bästa idrottsutövare någonsin.

Sixten blev känd som en person med ett hett temperament och humör. Ibland kunde han osa av ilska, när han tyckte att saker och ting var åt helsicke. Men det var inte det heta humöret som förde honom till de stora segrarna.

- Nej, man kan inte åka inte skidor i timmar på ilska, det är naturligtvis omöjligt. Det var allt viktigare att kunna hålla huvudet kallt och vara taktisk. Att kunna vet vad kroppen klarade av, utan att gå över gränsen, säger Sixten då han tänker tillbaka.

Just kyla och taktik, givetvis i kombination med enorm styrka, järnvilja och en motor med mer turbo än konkuirrenterna var det som avgjorde hans livs tuffaste lopp.

Det var femmilen vid VM i Lahti 1958. Sixten slogs med Finlands skidkung Veikko Hakulinen om vem som var världens skidkung.

Kampen gick i det finska lejonets egen kula och lottningen var så raffinerad att hemmasonen Hakulinen fick starta en halv minut efter Sixten, med svensken bitvis inom synhåll.

- Jag visste ju att om han skulle hinna ikapp mig så var det kört. Därför gick jag ut stenhårt för att inte släppa honom inpå mig. Men jag blev tvungen att slå av på takten, samtidigt som han ökade och tog in sekund efter sekund.

- Som närmast var han bara tiotalet sekunder bakom mig i spåret. Jag kunde både höra honom och ibland se honom komma närmare, berättar Sixten.

Loppet stod och vägde, liksom en jämn boxningsmatch, där avgörandet närmade sig.

- Då satte jag allt på ett kort, gjorde ett tusan-djävlar-ryck som lyckades. Det var en väldig kamp, berättar Sixten.

Hakulinen var knockad. I mål efter nära tre timmars envig var han slagen med dryga minuten. Sixten från Lima var världens skidkung.

När Sixten i dag tittar tillbaka konstaterar han att skidåkningen egentligen var ett jäkla slit.

- Förmodligen hade jag haft mer nöje av att spela ishockey, som jag alltid tyckt om. Men det var ju bara gärdsgårdsserie här i Lima, funderar Sixten.

Efter skidkarriären har Sixten haft entreprenadmaskiner och han har tillsammans med familjen drivit fritidsbyn, som han egenhändigt byggde när den aktiva skidkarriären var avslutad.

Som maskinförare gick Sixten i pension för drygt tiotalet år. Fritidsbyn är också såld för några år sedan.

Men Sixten och fru Kerstin bor kvar i villan i Ytternäs, söder om Lima, och hjälps åt i det dagliga livet.

- Vi tar någon promenad då och då. Skidturerna blir inte så många nu för tiden, men då åker jag helst fritt i skogen, inte i preparerade skidspår, säger Sixten.

Börjar man prata om utvecklingen i bygden så tänder den gamle skidkungen till än i dag:

- Fan, här har man jobbat för Lima i 80 år och det har bara gått bakåt. Nu vill de ta sjukstugan ifrån oss också. Det är inte klokt, säger Sixten.

Och apropå ilska, hett humör och temperament så kan vi också berätta att Sixten är en man med stort och gott hjärta. Om nu någon har trott något annat.