"Jag trodde att smärtan skulle vara värre"
Relaterat
Foto: Kjell Jansson
Foto: Kjell Jansson
Foto: Kjell Jansson
Foto: Kjell Jansson
Sofia Källberg tror att det är viktigt att ta det lugnt innan förlossningen. "Den här graviditeten blev jag sjukskriven på grund av depression tre månader innan Elvira kom. Då fick jag tid att ta det lugnt och släppa all stress. Det tror jag gör att man klarar förlossningen bättre", säger hon. Foto: Kjell Jansson
Micaela Hoppe är Årets tonsättare vid Bergslagens kammarsymfonikers pågående sommarläger. På lördag ges uruppförandet av Hav i Cassels med Toomas Kapten som dirigent.
Artikelserie
Första gången Sofia Källberg födde barn var för 8,5 år sedan. Då var hon 22 år. Värkarna började på morgonen, men de var inte alls som hon hade förväntat sig.
- Jag förstod inte att förlossningen satte i gång. Det kändes mest som mensvärk i början, säger hon.
Värkarna kom tätare och tätare. På kvällen åkte hon och sambon in till sjukhuset.
- Sent på kvällen när vattnet hade gått började det göra jätteont så jag hade svårt att stå. Det var riktigt jobbigt. Men sedan kom Albin ut en timme senare och all smärta bara försvann.
Kände du aldrig att du ville ge upp?
- Ett tag tänkte jag det. Fast överlag har jag märkt att jag inte tänker så mycket när jag har värkar. Jag går in i mig själv och bara jobbar. Jag hör att folk pratar, men jag kan inte ta in vad de säger. Det är som att världen stannar upp.
En minut i midnatt den 7 september 2001 föddes Albin. Sedan dess har Sofia fött ytterligare två barn.
- De andra förlossningarna har också varit enkla. Det känns lite dumt att säga så när det finns de som har det jättejobbigt.
Vad tror du gör att du klarar av förlossningssmärtan så bra?
- Kanske att jag bara följer med. Jag försöker inte ha någon kontroll. Jag bara andas lugnt och låter värken smälta bort.
- Den första förlossningen hade jag inte planerat alls. Jag hade inga förväntningar på hur det skulle gå till. Det tror jag är bra. Jag har en känsla av att det kan hindra förlossningen om man försöker planera för mycket.
Sitt tredje barn födde Sofia hemma. Det var inte meningen.
- På morgonen tryckte det på neråt. Jag kände mig inte riktigt närvarande, berättar hon.
Värkarna kom och gick. Men de var inte svåra att klara av. Sofia andades lugnt igenom dem. En granne var där en stund men gick efter ett tag.
Efter någon timme ringde hon till förlossningen. Hon ville kolla att det bara var förvärkar som kom så där ofta.
- Värkarna varade kanske bara i tio sekunder. På förlossningen sa de att vi kunde vänta eftersom så korta värkar inte brukar vara så effektiva, berättar Sofia.
Hon blev lugnad och tog en dusch för att lindra smärtan.
- När jag stod i duschen märkte jag att vattnet gick. Sedan fick jag en jättevärk, nästan som en krystvärk.
Sambon skulle precis iväg med äldsta sonen på hockey. Men innan han skulle åka gick han in till Sofia för att titta till henne. Då var hon mitt inne i värken.
De förstod att det var dags att åka till sjukhuset.
- Vi hade ingen barnvakt. Vi ringde mina föräldrar som var ute på promenad. Så vår son sa att han kunde vara hemma själv.
Men när Sofia kom ut till bilen kände hon att det inte skulle gå.
- Jag minns att jag tänkte att bilen var för smutsig att föda barn i.
I stället gick Sofia in i badrummet. Hon samlade ihop filtar och handdukar.
- Jag tänkte att det skulle vara mjukt och varmt. Det var som en instinkt att boa så där.
Så fick hon en riktigt stark värk. Så kraftig att hon fick lov att känna så att inte huvudet hade kommit ut. Nästa värk föddes dottern Elvira.
- Jag kände huvudet. Sedan kom hela kroppen. Daniel tog emot henne samtidigt som han pratade med en barnmorska i telefon, berättar Sofia.
Allt gick bra. Elvira kom ut och skrek.
- Vi försökte få upp henne på bröstet men det gick inte för navelsträngen var lindad runt hela kroppen. Vi fick krångla ut henne först. Hon var så gul och hal av fett.
Elvira började suga direkt på bröstet. Sedan kom ambulanspersonalen.
- Man kan ju tycka att jag borde ha fattat att det var på gång. Att jag skulle ha lärt mig av de tidigare förlossningarna, säger Sofia Källberg.
Fakta: Så klarar Sofia förlossningssmärtan
Varva ner inför förlossningen. Slappa och vila. Jobba inte ända till beräknat födelsedatum
Tänk inte. Du kan inte veta i förväg hur förlossningen ska bli, därför är det ingen idé att försöka planera och kontrollera för mycket
Gå in i värken och var inte rädd för den. Slappna av, streta inte emot
Tänk att varje värk innebär att du kommer ett steg närmare bebisen som du har väntat på i nio månader
Andas lugnt och djupt under hela värken. Stressa inte upp dig, den går över
Fokusera på andningen i stället för på smärtan. Då har du något att koncentrera dig på
Lita på dig själv och lita på personalen på förlossningsavdelningen
Fakta: Gillar blommor
Ålder: 31 år
Bor: I Vika utanför Falun
Familj: Sambon Daniel, Albin 8,5 år, Oskar, 7 år och Elvira som föddes i februari
Intressen: trädgård, blommor och att inreda huset































































