Laget heter Portland FC och spelar i klassen flickor 16. Ledaren heter Anders Carson och hans fotbollsspelande son heter Daniel, 9 år gammal.

- Han har passat till tre mål redan, säger Anders på klockren svenska med lite halländsk dialekt.

Anders mamma kommer nämligen från Oskarström i Halland, träffade kärleken i USA 1965, och emigrerade så småningom till Canada där Anders är uppväxt.

- Jag bodde i Sverige 1982, då jag gick i sjunde klass. Och så har vi haft ett sommarhem, en liten stuga i Tylösand, säger Anders som förklaring på varför han pratar så bra svenska.

Han avslöjar också att han tittar mycket på Ingmar Bergman-filmer som Tystnaden och En passion.

- Det blir även en del Pippi Långstrump och Barnen i Bullermyren, säger han och skrattar.

Vi träffas direkt efter lagets andra match i turneringen. Anders är lite varm och torkar svetten ur pannan.

- Oj, det var en match, säger han och slår sig ner i gräset.

Portland förlorade med 3-0 mot IF Tunabro, men Anders var nöjd med sina flickor ändå.

- De kämpade bra.

Han berättar att i Canada är fotbollen inte stor. Där är det hockey och baseboll som gäller. Lilla Portland fick sin första fotbollsplan 1999 och nu har planen även fått elljus.

Där har Anders haft ett finger med i spelet som förtroendevald i kommunledningen. När han inte sitter och bestämmer, tränar fotboll och arbetar på posten, skriver han dikter.

- Det var så jag kom i kontakt med Borlänge. Jag var med på en litteraturdag med ABF 2003 och fick då höra talas om Dalecarlia Cup.

I två år har laget jobbat för att få ihop pengar för att kunna åka till Borlänge och Dalecarlia Cup. De diskade, tvättade bilar, bakade kakor och lyckades samla ihop 50 000 dollar!

- Det blir väl cirka 350 000 kronor, säger han och räknar i huvudet.

Sonen Daniel kommer dribblande, han har tröttnat på att vänta på sin pappa. Han visar prov på en bländande teknik och kan spela med bägge fötterna.

- He´s got the package, säger han plötsligt på engelska, och tittar stolt på sin son.