Bästa jobbet - en sopig tur på sjön - fritidsenheten sköter tre naturreservat i Ösjön och Runn
I Runn och Ösjön finns tre öar, samtliga naturreservat, som sköts om av Borlänge kommun.
En gång i veckan sommartid ger man sig ut med sopbåtarna "Sopia" och "Maja" för att bl a tömma öarnas soptunnor.
– Ett kanonjobb som gör det lätt att gå upp på morgonen, säger Sören Zetterström som i mer än 20 år utfört detta arbete.
På de tre naturreservatsförklarade öarna Nordanö, Prästö och Tyskö i Ösjön och Runn har Borlänge kommuns fritidsenhet ställt i ordning bryggor, grillplatser, slogbodar, utedass och annat som båtlivets nödtorft kan kräva. Kommunens sjösäsong inleds i början av maj med att man gör i ordning bryggorna på öarna, inte minst ska de oljas in och förankras.
– Bryggorna tar ju ofta lite stryk under vintern och kräver översyn. Under säsongen får vi sedan hålla ett öga på bryggorna så att de inte flyttar på sig på grund av svallvågor. Sedan är det ju så att vattennivån i sjöarna kan variera med upp emot 2,5 meter och det är ett litet dilemma då högvattnet kan lyfta bryggornas förankringsvikter så de flyter iväg.
Under de år Sören Zetterström arbetat med att sköta om kommunens öar har han kunnat notera hur antalet båtar i Runn och Ösjön ökat markant. Trots det har inte nedskräpningen ökat i samma omfattning.
– Båtfolket sköter sig bra, det är väl oftast de lite yngre båtägarna som stökar till det och då framför allt på Nordanö. Men i det stora hela så är det inga problem. Finns det bara soptunnor brukar båtfolket också städa efter varandra så nog tar man sitt ansvar för reservaten här ute på sjöarna, menar Sören.
När fritidsenheten gör sina besök på öarna kan de också utifrån mängden skräp se hur vädret har varit. Lite skräp, dåligt väder, mycket skräp, bra väder lyder då formeln.
– Därför måste det ha varit lite gråväder helgen som gick, för nu har vi inte mer än ett par halvtomma sopsäckar med oss hem. Efter en fin solig helg är vår följebåt Maja lastad till brädden med överfyllda sopsäckar.
Tidigare hade man också servicen att hålla öarna med färdighuggen ved. Något man dock numera lagt på hyllan.
– Finns det färdighuggen ved så eldar folk för värmen och inte bara för grillningens skull. Det gjorde ju att veden tog slut nästan direkt och då var det liksom ingen mening med det hela.
I arbetsuppgifterna ingår också att kontrollera öarnas utedass och hålla dem rena och fräscha. Man kollar så att papper finns och slår på kompostmedel för att påskynda förmultningsprocessen. Några problem med utedassen är det sällan eller aldrig.
– Ibland kan det förvisso ligga lite vita papperstussar runt om i skogen i anslutning till dassen. Det är spår efter fruntimmer som tycker det är lite äckligt med utedass, skrattar Sören.
– Men annat var det förr när vi hade hela buttar med skit som vi skulle ta med i båten och in till land. Det var mindre kul. Nu för tiden så hamnar ju avträdet rakt ned i en grävd grop så det är ju lite smidigare.
Gammalt sjunktimmer är också något som man håller utkik efter.
– De är en fara på sjön. När vattnet blir varmt börjar stockarna jäsa och då flyter de upp till ytan där de flyter lodrätt. Att braka in i en sådan med fina båten är mindre kul så vi brukar ta hand om de stockar vi ser.
I Runn och Ösjön finns givetvis nästan lika många smultronställen som båtar, men en plats dit nästan alla kommer för eller senare är Fattigmansviken på Prästö.
– Där brukar det alltid ligga mycket båtar, inte minst under midsommar. Fattigmansviken är ju också en väl vindskyddad vik och därför också en populär natthamn för båtfolket, berättar Sören Zetterström.
Förutom dessa öar i Runn och Ösjön sköter kapten Zetterström och hans besättning, som vanligtvis består av Aku Raninen men som vid BT:s besök har semester och vars axel mantlats av vikarien Bengt Grönholm, också om kommunens olika badplatser. Även där handlar det mycket om att förbereda inför säsong och sedan se till att saker och ting får vara hela.
Något det ofta kan vara lite si eller så med.
– Framför allt så blir livbåtarna förstörda. Vid Båtstabadet, som är det som är värst utsatt, får vi laga livbåtarna varje vecka. Det är ju lite trist då livbåtarna finns där för allas säkerhet. Dessutom kostar ju livbåtarna en hel del och det är pengar som skulle kunna användas bättre.


















