Med små medel får de äldre guldkant i vardagen
Ljud, musik, vackra föremål och berättelser kan väcka kära minnen till liv och sätta guldkant på tillvaron.
– Med hjälp av små enkla medel kan man förgylla vardagen för de äldre, säger krönikören Ulrika Lissmyr.
Relaterat
Igenkänningsfaktorn spelar en stor roll i Ulrika Lissmyrs berättelser. Under sin föreläsning Tidsresan har hon med två stora väskor fyllda med föremål som till exempel en rävsax och en koskälla.Fotograf: Klockar Mattias Nääs
Fotograf: Klockar Mattias Nääs
Just nu satsar Studieförbundet Bilda på utbildningar för personal inom äldrevården. Den går ut på att ge tips om hur man med enkla medel kan förgylla vardagen för de boende.
En bidragande orsak till att man genomför utbildningsdagarna är en skärpning i socialtjänstlagen, som säger att äldre personer ska ha rätt till meningsfull och stimulerande tillvaro även när de själva inte kan ta tillvara sina intressen.
Inbjudna till torsdagens inspirationsdag i Missionskyrkan var anställda inom äldrevården i Borlänge, Falun, Smedjebacken och även Gävle.
– Många boende kan inte ta sig någonstans själva och är beroende av att kulturen kommer till dem, säger Ulrika Lissmyr.
Och det behöver inte vara något märkvärdigt, menar hon.
Ulrika Lissmyr från Malung är utbildad lärare och en riktig mångsysslare. Förutom att vara anställd på Bilda som kulturutbildare är hon krönikör i P4 och har skrivit flera böcker.
Hon var inbjuden för att inspirera och lära ut enkla tips till personalen.
Tidigare har hon utarbetat en äventyrsberättelse för barn som hon valt att kalla Tidsresan.
– Men jag upptäckte att det var lika intressant för vuxna, säger hon.
Så hon anpassade materialet till äldre och har föreläst med Tidsresan på äldreboenden runt om i Dalarna. Men hennes tid räcker inte till för att besöka alla.
Därför vill hon dela med sig av idén till de som arbetar med äldre människor.
– Det ska vara enkelt. Ta fram det du är bra på och tycker är kul. Du behöver inte kunna sjunga eller spela gitarr, säger hon.
Iklädd folkdräkt och med två stora koffertar intog hon scenen i Missionskyrkans samlingsrum.
– Vet ni vad det här är, säger hon och tog fram ett gammalt föremål från fäbodlivets tid.
Och tidsresan var i gång.
Hon tog med åhörarna till olika tidsepoker med hjälp av tidstypiska föremål, musik, ljudeffekter, berättelser och kåserier.
– Berättelsen som kulturform håller på att försvinna, säger hon.
Tidsresan började på en svensk fäbod en tidig sommarmorgon för länge, länge sedan.
– Blunda om ni vill, säger hon när hon berättade och ur kofferten tog hon fram gamla koskällor och andra tidsenliga föremål.
Efter en stund gick hon ut ur rummet och för att återkomma som en dam direkt stigen ur en 50-talsfilm.
Ulrika Lissmyr är närvarande, underhållande och proffsig.
Ändå kan vem som helst göra det. För de äldre boende på sin arbetsplats.
Och det är det som är själva poängen.


































Senaste kommentarerna:
Skrivet 13 nov 2011 19:47 Vi blir alla älldre (Ej registrerad)
Detbehövs inte mycket at fåälldre att må bättre.Ett litet kram då och då
Skrivet 11 nov 2011 13:06 ebba (Ej registrerad)
Men hallå!!
Det är väl bra att visa och utbilda personalen.
Men vad gör dom där,om dom inte redan vet hur man vårdar gamla senila människor.
Det är nog ingenting dom utför ändå.
Personalen har inte tid med det lilla extra.
Guldkant på tillvaron,Ja det har alla rätt till.
Men måste personalen gå på utbildnig,ja då är dom på fel plats.
Kommunen landstinget kanske får se över sin personal
Allt vad rehab innefattar det finns inte längre.