En förskollärare i Borlänge är misstänkt för vållande till kroppsskada sedan en liten pojke var när att drunkna under en utflykt.

Rättegången mot henne hölls i tingsrätten på måndagen och fallet har fått stor uppmärksamhet.

Så även ute i den egna verksamheten.

När barnskötaren Britt-Marie Estéen på Skräddarens förskola läste om kollegan och olyckan i Vattenparken i juni 2008 blev hon chockad.

- Det var fruktansvärt, hemskt. Man tänker ju först och främst på familjen men även personalen, säger hon.

På förskolan Skräddaren där hon arbetar har händelsen väckt många tankar och diskussioner.

Domen kan påverka sättet att arbeta på förskolorna i framtiden.

- Vi funderar väldigt mycket. Klart att man får en tankeställare, säger hon.

Men det har även medfört en rejäl genomgång av säkerhetsrutinerna.

- Vi har alltid haft bra rutiner, men nu har vi synliggjort dem mer, säger hon.

Bland annat har de tittat över rutinerna för ansvarsfördelningen.

- Vi har alla säkerhetsrutiner nerskrivna , säger hon och visar ett papper med rubriken "rutiner för utflykter".

Där står bland annat att alla barn ska räknas innan under och efter utflykt. En personal ska gå längst bak i ledet och en längst fram.

Alla ska ha reflexvästar och medtagen telefon är ett måste.

Rutinerna är framarbetade av personal tillsammans med områdeschefen.

- Nytt är att nu har vi samma nerskrivna regler för alla förskolor i området, det är bra, säger hon.

Britt-Marie Estéen menar att det är bra att man uppmärksammar vikten med rutiner, synd bara att det måste hända något först.

- Efter det här har våra rutiner blivit mer synliggjorda, säger hon.

Hon tror att det finns risk för att vissa förskolor avstår från utflykter på grund av det inträffade.

Så har det i alla fall inte blivit ännu på Skräddaren.

- Vi har inte avstått, men vi tänker oss en extra gång för innan man går i väg, säger han.

Det beror ju förstås på vad de ska göra och vilken ålder det är på barnen.

- Barngrupperna blir ju allt större, vi har avdelningar på 18-20 barn i åldrarna 1-5, säger hon. Men när vi går ut så delar vi ju alltid upp oss i mindre grupper.

Britt-Marie Estéen menar att det på papper kan vara arbetsgivaren som har ansvaret, men i verkligheten är det ju personalen.

- Vi har ett moraliskt ansvar att inget händer, men det är så klart att 100 procent säker kan man ju aldrig vara . Vi kan ju inte alltid stå precis bredvid alla barn samtidigt, säger hon.