Tre vittnen hördes
I åtalet mot den 30-åriga förskolläraren fanns de två kollegorna upptagna som åklagarvittnen. Ingen av dem ville ändå peka ut den åtalade som skyldig under huvudförhandlingen.
Istället gav de tre i stort sett samstämmiga berättelser om dagen. Mycket av frågorna från såväl åklagaren som försvaret kom också att handla om hur ansvaret för de tolv barnen var fördelat. En tydlig bild framkom då om att ansvaret var fördelat utifrån område och de barn som just då fanns inom den ytan.
Även ett utomstående vittne hade kallats, en kvinna som passerat Vattenparken strax innan olyckan inträffade.
- Jag såg flera barn stå vid vattenbrynet utan att någon vuxen fanns i närheten. Personalen såg istället ut att hålla på att packa ihop efter utflykten, sade vittnet som också kunde peka ut en annan plats för sina iakttagelser på kartan än den plats där den åtalade kvinnan skulle ha befunnit sig.
Några minuter senare såg vittnet en ambulans köra mot området och kopplade genast ihop sina iakttagelser med utryckningen.
- Jag förstod direkt vad som hänt och tänkte att nu har någon drunknat, berättade kvinnan inför rätten.
Om åklagaren - trots det svaga stödet från vittnena - vinner gehör hos tingsrätten är maxstraffet för vållande till kroppsskada sex månaders fängelse. Åklagaren ansåg dock i sin slutplädering att ett måttligt bötesstraff är en rimlig påföljd.
Från målsäganden finns också ett skadeståndsanspråk till pojken med 12 000 kronor för kränkning och 4 600 kronor för sveda och värk. Den åtalade bestrider skadeståndet för kränkning men överlåter till rätten att bedöma skäligheten i anspråket för sveda och värk.
