Marianne blev blåst på sin Ölandssemester
Relaterat
Den här annonsen hittade Marianne i tidningen och ringde på. Liknande annonser sätts in i både resten av Sverige och i Norge. Foto: Daniel Eriksson
Såhär såg brevet ut, som Marianne Dahlqvist fick i juni. Det är det sista hon har hört från uthyraren, och några pengar har hon inte fått tillbaka. Foto: --
Marianne Dahlqvist hade aldrig kunnat tro att uthyraren av hennes semesterlägenhet var en bedragare. "Men man lär sig, nästa gång ska jag kolla upp personen hos Skattemyndigheten" Foto: Maria Hansson
Artikelserie
Om ett par veckor skulle Marianne Dahlqvist ha åkt till Öland, för en veckas semester. Hon hade hyrt en lägenhet 150 meter från vattnet, betalt halva hyran - 2400 kronor - och såg fram emot att åka till Öland för första gången.
Men i slutet av juni kom ett brev från den man hon skulle hyra av. Det hade dykt upp förhinder, privata saker som han inte kunde gå in på. Men han lovade att betala tillbaka de pengar hon lagt ut.
- Jag skickade honom mitt kontonummer och skrev att jag beklagar, och hoppas få hyra nästa år, men jag hörde ingenting mer.
Inga pengar kom in på kontot, inga mail besvarades och mannens telefon var alltid avstängd. På måndagen gick Marianne till både polisen och Skattemyndigheten. Där fick hon veta att mannen och hans fru har skulder till Kronofogden på flera hundra tusen kronor.
På sin lummiga veranda i Skräddarbacken visar Marianne Dahlqvist utskrifter av mail, och brevet som hon fick av mannen. Hon är arg och besviken, tycker ju att hon har varit noggrann.
Det var i början av januari som hon hittade en liten annons i tidningen, med ett nummer till en mobiltelefon.
- Jag ringde och lämnade ett meddelande på telefonsvararen, och lite senare ringde en man upp. Han lät hur trevlig som helst och berättade massor, det lät underbart.
Marianne, som har hyrt stugor flera gånger tidigare, ville ha ett skriftligt avtal. På kontraktet hon fick stod uthyrarens kontaktuppgifter och företag. Här fanns uthyrningsvillkor, vägbeskrivning och annan viktig information. Det såg precis ut som ett avtal brukar göra.
- Så ja, den 13 januari betalade jag in 2400 kronor till ett bankgiro.
Fem månader senare kom brevet, med loggan till företaget som inte existerar.
Nu väntar Marianne på att polisen ska inleda en förundersökning. Hos sitt försäkringsbolag har hon fått veta att de inte täcker bedrägerier.
- Man får ju för sig att de som utför sådant här inte ger ut sitt riktiga namn, men den här mannen gav både namn och adress och internetsajter.
Medan hon väntat och hoppats förgäves på att pengarna ska sättas in på kontot, har hon tittat runt på internet, sökt på mannens namn.
- Jag såg på Allmänna reklamationsnämnden att han är väldigt ökänd, och många andra har polisanmält honom tidigare. Tydligen hade han hyrt ut den här lägenheten till tre andra familjer samma vecka som till mig.
Den 25 juli skulle hon ha åkt till Öland. Nu blir det Stockholm och Helsingfors med en vän istället, även om det blir en extra kostnad.
- Jag vet inte om jag är ledsen, men jag är riktigt förbannad. Det är skamligt, jag kan inte förstå hur man har samvete till att lura folk såhär.
Tidningen har försökt att nå uthyraren men även då har det gått direkt till en telefonsvarare.
























































