"Jag var övertygad om att han var död"
Allt var frid och fröjd när de tre förskollärarna tillsammans med tolv barn den 17 juni 2008 begav sig mot Vattenparken. Med sig hade de gammalt bröd som de skulle mata änderna med och de skulle även passa på att ha en fruktstund i gröngräset. Ingen kunde väl då ana att utflykten en knapp timme senare skulle förvandlas till ett trauma där en liten pojke så när skulle mista livet.
- Jag blev tillfrågad dagen före om jag kunde följa med eftersom en ur personalen vid småbarnsavdelningen blivit sjuk, berättade den åtalade som själv då jobbade vid en avdelning för 4-5-åringar.
Vid utflykten dagen därpå tog hon med sig fyra barn från sin egen avdelning medan åtta barn och två personal skulle följa med från avdelningen för de mindre.
- Vi hade filtar med oss som vi lade ut på gräset och började med en fruktstund, berättade den åtalade förskolläraren som är i 30-årsåldern.
Snart hade barnen ätit upp sin frukt och deras intresse riktades allt mer mot de änder som simmade omkring i vattnet. Sju av barnen gick ned till en liten bro dit en ur personalen också följde med. Kvar på filtarna fanns då fem barn och två fröknar.
30-åringen hade där uppsikt över de två små barn som hon kört i sin vagn till Vattenparken.
- När jag reste mig upp fick jag se hur två större barn stod ensamma nere vid vattnet och gick då dit. Jag tog med de två små barnen som jag höll i varsin hand, berättade hon.
Hon sade till de två vid vattnet att de inte fick vara där ensamma och de gick då tillbaka mot samlingsplatsen. 30-åringen och de två små blev ändå kvar under några minuter för att mata änderna.
Efter en stund hörde hon ändå hur en kollega ropade att det var dags att bege sig hemåt för lunch och tillsammans började 30-åringen och de två små barnen att bege sig mot den plats där vagnarna var uppställda.
Vad som därefter händer är oklart.
- Jag håller båda i handen men när vi kommit upp en bit från vattnet släpper pojken taget om min hand. Jag känner ändå att han är med och att han går bakom mig, berättar 30-åringen medan tårarna rinner utmed hennes kinder.
När personalen strax därefter hjälps åt att sätta de minsta barnen i vagnarna står det klart att den lille pojken saknas. De tre springer åt varsitt håll och snart hittas pojken, liggande på mage och med ansiktet under ytan i det grunda vattnet.
Kvinnan som hittat pojken bär upp honom ur vattnet samtidigt som hon ropar på den nu åtalade kvinnan som då nyligen gått en kurs i hjärt- och lungräddning.
- Han var blå i ansiktet och läpparna var helt vita. Jag var övertygad om att han var död, berättar den åtalade kvinnan som började ge pojken konstgjord andning samtidigt som någon larmade SOS.
- Det kom upp en mängd vatten och jag fick också rensa hans mun från delar av ett äpple. Efter en stund kom ett snarkande ljud och jag kunde höra hur han började andas, berättade kvinnan som med stor sannolikhet räddade pojkens liv genom sin insats.
När pojken kom till Falu lasarett var hans kroppstemperatur endast 29 grader och han fick hållas nedsövd under flera dygn medan hans kroppstemperatur successivt höjdes. Efter sex dagars sjukhusvård fick pojken komma hem.
Drygt ett år senare förhördes den 30-åriga kvinnan vid polishuset i Borlänge och fick då också för första gången höra att hon misstänktes för vållade till kroppsskada.
- Det var fruktansvärt att höra och jag bröt ihop fullständigt!
- Anser du själv att du var tillräckligt uppmärksam den där dagen, frågar åklagaren Fredrik Skoglund.
- Ja, det var jag!
Dom i målet meddelas om en vecka.
