- Jag körde i 90 och kvinnan körde, enligt polisens beräkningar, i 180 när hon krockade med mig. Smällen var så kraftig att bilens ryggstöd knäcktes. Jag hade helt enkelt tur som klarade mig.

Olyckan, då Roland Spers blev påkörd bakifrån av en alkohol- och narkotikapåverkad kvinna, skedde i september 1998. På akutmottagningen konstaterade läkaren att Roland hade fått en pisksnärtskada och han remitterades till sjukgymnast. Den röntgenundersökning som gjordes visade inte på några skador i ryggraden.

Roland hade två säsongsjobb och trots att han hade ont i rygg, nacke och huvud efter olyckan försökte han att arbeta.

- Envis som man är började jag jobba igen. Det funkade inte, jag kunde inte köra maskiner, inte koncentrera mig och inte lyfta tungt.

Roland sjukskrevs och han började träna hos en sjukgymnast, men smärtan ökade i stället för att minska. År 2000 betalade Försäkringskassan en stor utredning, som visade att Roland inte längre hade någon arbetsförmåga.

- Jag hade riktiga huggsmärtor i ryggen och om jag gick ut på gården kunde jag bli stående där utan att kunna gå tillbaka själv. 2002 gjordes en magnetröntgen, som visade att jag hade två bräckta kotor som hade läkt ihop av sig självt. Det var inte konstigt att jag hade ont.

Två av Rolands nedre ryggkotor stelopererades, vilket lindrade smärtorna en del, men huvudvärken blev inte bättre. År 2005 betalade Försäkringskassan en ny undersökning av Rolands arbetsförmåga.

- Jag fick arbetsträna, träffade läkare och sjukgymnaster. De konstaterade att jag inte var arbetsför överhuvudtaget.

De senaste 12 åren har han haft tidsbestämd sjukpenning, som förlängts med ett år i taget. Försäkringskassan ville tidigare ge Roland sjukpension, men han har tackat nej, eftersom han hela tiden hoppats på att det ska komma någon behandling som kan hjälpa honom.

- När de nya reglerna kom tog vi kontakt med Försäkringskassan i god tid, redan i december, säger Rolands fru Tina Spers.

För att söka sjukersättningen behövdes ett nytt läkarintyg och en stafettläkare skrev då i sin bedömning att Roland har helt nedsatt förmåga under de närmsta två till fem åren.

- Vi har provat allt och jag får försöka leva så gott det går, säger Roland.

Nu har han fått besked om att han inte beviljas ersättning. Sedan den 1 juli är han utförsäkrad.

- Jag är alltså formellt arbetssökande, säger Roland med ett stelt leende.

Hur kändes det när du fick beskedet?

- Helt tomt. Det blev som vakuum i huvudet. Jag funderar mycket på hur det ska bli. Det är ju hela min försörjning som försvinner helt. Eftersom det är avslag måste ju Försäkringskassan tycka att jag är arbetsför.

Från Försäkringskassan har han fått höra att läkaren borde ha formulerat sig annorlunda. Det borde ha stått "har helt nedsatt arbetsförmåga fram till 65 års ålder".

- De går bara efter regler och formalia, inte humant tankesätt. Jag undrar var empatin är någonstans, säger Tina.

Än så länge har Roland enbart fått ett muntligt besked om avslag. Han tänker överklaga, men måste vänta tills han fått det skriftliga beslutet. Hur lång tid det tar har han inte fått veta.

- Nu är det bara att vänta. Det tär på krafterna.

Roland vågar inte hoppas att ett överklagande kan leda till att han får ersättning.

- Jag är helt nollställd, säger han.

- Jag är lite mer optimistisk. Jag kan inte förstå hur det skulle kunna bli något annat utslag än att Roland får ersättning. Rättvisan måste segra till slut, säger Tina.