Hatade och älskade Hoffmaestro gör lyckad spelning
Utopia
Lördag 20.00
Hoffmaestro är ett partyband mer än någonting annat, och ett hatälskat sådant. Deras musik sågas men svenskarna tycks inte kunna leva utan den.
När elvamannabandet ska uppträda är publiken, var Hoffmaestro än spelar, alltid lika peppad som om glassbilen kommit till stan.
Med frontfiguren Jens Malmlöf har gruppen snabbt blivit mycket framgångsrik och på Peace & Love spelade bandet på en alldeles för liten scen för ett par år sedan. I år tog bandet plats på Utopia-scenen som sista band före festivalens huvudnummer.
Jag gillar inte Hoffmaestro, det ska jag inte sticka under stol med. Men det här är inte en recension av bandet, utan en recension av deras konsert på Peace & Love. Tidigt river bandet av Hur högt tillsammans med Näääk, som gärna rappar om sig själv i tredje person så fort han kommer åt. Round it goes, Seize the day och, förstås, Highway men spelas som sig bör. Hoffmaestro gör det de ska, Malmlöf far runt som en skottspole och framför jättescenen får folk, barn som vuxna, sitt lystmäte tillgodosett av vad jag personligen tycker är årets näst sämsta band på Peace & Love.
