Regina regerar med stor röst
Regina Spektor
Utopia
Torsdag 16.00
Sparsmakat band och stillsittande till trots. Regina Spektor lyckas nå bak till fjärde sektionen.
Relaterat
Artikelbilder
Fotograf: Klockar Mattias Nääs
Fotograf: Klockar Mattias Nääs
Fotograf: Klockar Mattias Nääs
– Ååå, soft hon e asså!
Göteborgarna bakom mig har hunnit få i sig några öl. De gillar Regina och kommenterar allt hon gör högljutt och innerligt. Och ja, Regina är soft. Som en leende lockig madonna sitter hon bakom en svart Steinway-flygel, i svarta kläder, på en svart scen. Mellansnacket är sparsamt. Hon berättar att det här är hennes sjunde besök i Sverige och att hon är jetlagad, vilket gör att hon kommer av sig ett par gånger. Det här är ingen scenshow. När hon ska spela Dance Anthem Of The 80's reser hon sig upp och går upp till en keyboard.
– Det här är min enda chans att stå upp så jag ska se till att göra så mycket av det som möjligt, säger hon.
Sedan gå hon och sätter sig igen. Låter det tråkigt? Det hade det varit också – om det inte vore för Regina Spektors röst. Den är stor, liten, gäll och mörk. Hon är i total kontroll hela tiden. Beatboxar, viskar och växlar mellan tonlägena med precision. Låtarna, i vilka naivitet och svärta hela tiden tangerar varandra, funkar på en stor scen även om det tappar en del fart i mitten. Avslutar gör hon med smärtsamt vackra Samson. Göteborgarna bakom mig kvider:
– Å så kom solen fram åsså! Vackrare blir det inte!
