Peace & Loves nya vd står och pratar engelska med ett par personer vid Galaxens reception när vi kommer.

– Jag väntar på att på bli intervjuad, säger han innan han får syn på tidningens utsända.

Han är klädd i tajta jeans, grova skor och mörkblå huvtröja och tar oss med långa, bestämda kliv upp till övervåningen där det finns en soffgrupp ledig. På vägen får han en festivalbroschyr i näven.

– Jag är inte den som får de här först, utan får vara glad om jag alls får någon, säger han och rycker leende på axlarna.

Har du hög puls nu?

– Ja, det har jag, men jag vet inte varför egentligen. Jag är väldigt nöjd och belåten och har aldrig sett en festivaletablering gå så bra som den här.

Dan Sonesson sjunker ner i soffan, ställer kaffemuggen, snusdosan, walkie-talkie:n och två mobiler på bordet.

– Jag har tio-tolv möten varje dag, men mycket av vad jag gör nu är också att vara telefonväxel.

Han är ny vd för Peace & Love sedan i höstas men knappast någon duvunge när det gäller festivaler. Han uppskattar att han deltagit i mellan 50 och 75 festivaler i sitt liv. Och i det allra flesta fall har han jobbat.

– Jag började i tonåren och har fortsatt att jobba på festivaler på somrarna vid sidan av min andra karriär. Men alltid bara som hobby. Jag har tänkt att börjar man jobba med sin hobby, så blir det inte kul längre.

Den andra karriären bestod bland annat av många års jobb som vd i ett managementkonsultföretag.

– 2008 sa jag upp mig - utan skyddsnät - och jag upptäckte att jag jobbade mer och mer med Peace & Love som då var inne i sin stora tillväxtfas.

Under ett par år frilansade han också som konsult i musikbranschen och turnerade en del med artister som The Ark och Roxette. Dan Sonesson lägger in en snus och berättar att han förra våren gav sig själv något av en deadline för att bestämma sig för vad han skulle göra efter världsturnén med Roxette.

– Jag trodde nog att jag skulle tillbaka till min gamla yrkeskarriär.

Men bara någon dag före deadline blev han erbjuden jobbet som vd på Sveriges största festival.

– Jag hade inte tänkt tanken, men det blev ju en ypperlig matchning för mig; att få kombinera en festival som jag tycker som mycket om med allt vad den står för och att få jobba med ledning och strategifrågor.

Hur har det gått hittills?

– Det har varit fantastiskt lärorikt. Det är en oerhört komplicerad verksamhet med många duktiga människor. Det mest intressanta är att förstå hur allt hänger ihop, hur minsta förändring vi gör kan få en massa sidoeffekter man inte kunnat förutse.

Även om han ansvarat för att all teknik och logistik ska fungera vid de största scenerna tidigare, så säger Dan att han saknar helikoptersynen.

– Ja, det är den jag håller på att lära mig och jag har nog gjort mer än en miss genom att inte prata med fler före ett beslut. Det är utan tvekan det svåraste, men en stor utmaning och fantastiskt roligt.

Därför ska han i år "sätta på sig en pryo-skylt" och göra så många studiebesök han kan under årets festival.

– Jag hade aldrig varit på campingen förrän häromdagen, till exempel, och jag vet inget om entréerna och försäljningen. Det finns en lång lista på saker jag vill se hur de fungerar i verkligheten.

Vad har du för förväntningar inför årets festival?

– Att det blir den bästa någonsin, så klart. Att vi lyckas presentera vårt starka budskapsprogram bättre och att vi kan skapa mer plats åt folk.

Hur då?

– Att de får mer yta. Campingen har vi utökat med 30 procents yta utan att ta in mer folk och så har vi planerat om festivalområdet på ett sätt att det inte ska bli så trångt.

Har du några farhågor inför festivalen?

– Ja, samma som alltid, att något ska hända som aldrig hänt förut och vi inte har kunnat förutse. Men det går inte att lista alla tänkbara händelser, utan vad man kan göra är att ha en handlingskraftig organisation som kan hantera sådant man inte kunnat räkna med.

Nu blir vi avbrutna av att en av Dan Sonessons medarbetare som kommer med en man som tar i hand och ber att få prata mer med honom senare. Det är Paul Rusesabagina, hjälten från folkmordet i Rwanda, som ska inledningstala i eftermiddag.

– Ibland är det nästan galet vilka människor man får träffa i det här jobbet, utbrister Dan efteråt.

Är du nervös för att träffa kändisar eller tycker du det är kul?

– Jag är rätt van vid det och tycker väl att de är människor de också. Jag tror inte man kan jobba med det här om man är starstruck. Men visst kan det väl vara lite speciellt.

Nämn något sådant tillfälle.

– Förra året när jag skakade hand med Jesse Jackson, till exempel. Eller för några år sedan då jag stod och hängde vid ett staket framför en scen bredvid Iggy Pop som också hängde där och drack kaffe. Min gamla idol.

Hur stort inflytande har du över musikbokningarna?

– Jag väljer att inte ha så stort inflytande, eftersom det inte är vad jag kan. Jag kan vara med och tycka lite, men om jag skulle välja all musik, så var det nog bara jag som kom.

Roxette då, var det din förtjänst?

– Nej, jag visste vem man skulle prata med och vad som behövdes göras här för Roxettes del, men det var inte jag som bokade dem.

Det börjar talas om att Peace & Love har nått sin topp och nu börjar dala i popularitet. Vad tror du om det?

– Det tror jag inte. Vi har sålt ungefär 45 000 biljetter i dag (måndag) och vissa biljettyper är slut. Vi kommer sannolikt att vara några fler eller några färre än i fjol och vi är fortfarande nästan dubbelt så stora som vem som helst.

Varför har då många ungdomar börjat sälja sina biljetter på Facebook och Blocket?

– Det är en fullt naturlig följd av att vi inte stängt försäljningen än. Så länge vi säljer biljetter, så köper folk hellre genom officiella kanaler och det kan vara svårt att bli av med en biljett om man planerat fel.

Vädret då?

– Det ska man underskatta när det gäller biljettförsäljningen, men jag tror besökarna tar det med ganska stort jämnmod. Dessutom har jag aldrig varit med om att det regnat en hel dag under festivalen.

Hur ser du Peace & Love om fem år?

– Jag hoppas att den då är ännu mer unik och att vårt budskapsprogram får ta ännu mer plats, att vi kan integrera det tydligare och få en allt mer heterogen publik.

– Vi har den absoluta musikeliten här och kan sätta vad som helst på Borlänges scener. Jag vill att vi ska komma lika långt budskapsmässigt, att det från scenerna ska komma allt: teater, show, film, komik, talare, inspiratörer inom områden som politik, idrott, vetenskap.

Vad tycker du om att ha festivalen i en stad?

– Jag tror vi skulle tappa hjärtat och känslan om vi inte var där. Men vi måste vara uppmärksamma på problem och åtgärda dem. Har vi inte det lokala stödet, då är vi dömda. Det kan man bara jämföra med Vattenfestivalen som alla Stockholmare bara avskydde till slut.

Du är uppvuxen i Karlshamn och bor i Stockholm. Vad tycker du om dalfolket?

– Jag gillar er. Ni är jordnära och hetsar inte upp er så mycket, utan gör bara det ni ska och det funkar.

.