Hej Bob!

Välkommen till Borlänge.

What's a sweetheart like you doing in a dump like this?

Nädå, nu var jag onödigt hård. Borlänge är ingen dump. Kan se så ut bara. Men don't think twice, it's all right. Bortser du bara från det så kallade Domus-varuhuset mitt i stan, och kanske den där shoppingmallen vid södra infarten och vissa bostadslängor du lär se från din loge vid kyrkan utan övervåning – Ringen heter det östtyskt präglade mästerverket på andra sidan Röda Vägen – är det riktigt fint. Ja, omgivningarna borde rentav påminna dig om Minnesota. Kolla de blånande bergen i fjärran. Det är inte som att du måste känna dig stuck inside of Borlänge med the Duluth blues again, eller hur?

Med lite god vilja skulle riksväg 70 – vägen du kom in längs, Bob – kunna vara din Higway 61 också. Gud och Abraham har i och för sig aldrig synts till, men tro mig – they had some killing done där ute. Och Louie The King, här känd som Peter Hultqvist, har pekat många i den riktningen.

Är du dessutom nere på positively Borganäsvägen kan jag försäkra dig att där finns en bunt hungriga kvinnor som kan göra en verklig mess av dig.

I'm not there, svarar du förmodligen. Men du har alltid varit här, Bob. Borlänge är din stad, sedan tiderna började förändras. Bland alla hårdrockare och bluesmän och punkare har här varit gott om precious angels som profeterat om dig in the jingle-jangle morning.

En var en hundögd flicka från lågländerna som hette Anne. Om du ser henne, säg hallå. Hon visste hur man stoppar händerna i bakfickorna, Bette Davis Style.

Jag ägnade själv en hel sommar åt att försöka vara du på de här gatorna. Det var 1984, efter att vi sett dig med Santana, av alla, på Ullevi i Göteborg och the man in me tyckte att jag var tvungen att tjäna någon.

Det höll på att funka. Jag var en thin man på den tiden, värd en ballad nästan, och fick till både det burriga håret, solbrillorna, skinnpajen och soon hit the harder stuff.

Sen sprack det på tubsockorna.

Men jag var så mycket äldre då, jag är yngre än det nu. Och jag förstod inte att man inte ska låta andra fixa ens kickar.

Well, nu gör du dig redo för the show, på the carnival tonight

Du kommer förmodligen att vara lika svår och avig och uppfuckad som vanligt och risken finns att the idiot wind börjar blåsa mot dig när det åter visar sig att du är trött på dig själv och alla dina kreationer.

Men var försäkrad:

It ain't me, babe.

Som buar alltså.

Det är dom som kritiserar det dom inte förstår.

I'll be your baby hela natten lång, även om ett hårt regn skulle falla, det kan jag lova.

Därför undrar jag:

Kan man få önska sig It's not dark yet? Fin låt det. Du kommer för övrigt att kunna konstatera det under natten. Att det inte är mörkt ännu. Det blir inte det här in the north country. En simple twist of fate, liksom. Inget att frukta.

Så igen, Bob:

Välkommen till Borlänge.

En sak till bara:

Håll koll på parkeringsmätarna .

Dom är hårda på sånt här.

Din

Tut-Bjurre, förklädd till Robin Hood.