Sugarplum Fairy-sångaren Carl Norén gick solo och släppte sitt första album Owls i våras medan Prop Dylan, eller Per Norén som han egentligen heter, planerar att släppa sitt tredje fullängdsalbum i år och nyligen påbörjade ett samarbete med legendariske producenten DJ Premier. Medan den ene gör slick pop med indienerv så har den andra hittat sin form i ett skitigt hiphop-sound med kommersiellt sväng. Men de jämnåriga kusinerna började tillsammans en gång, som tonåringar.

Carl: Det var under den här tiden i mitten av 90-talet när Tupac blev skjuten och Wu-Tang Clan var stora. En kille hade kabel-tv och bandade MTV Raps. Vi såg allt. Det kom en hiphop-kultur som inte fanns i Borlänge tidigare. Och jag, min lillebror Victor och Per fick idén att starta en hiphop-grupp, Thug Brothaz. Jag kallade mig för 4ty tha universal G, Per för Noclean och Victor för Weedy Tha L8. Ha, ha. Det som hände i Borlänge då var att Familjen härjade och det sköts med K-pist på gatan. Vi skrev låtar med namn som Drive-byes.

Per: Det var mycket gangsta-rap och hård rap, fast rätt barnslig. Man gillade det där med samma fascination som man gillade Die hard-filmerna. Det var mycket action.

Carl: Samtidigt var man mitt i lilla Chicago. Kände man inte rätt person när man gick på stan så fick man stryk.

Per: Vi åkte till Stockholm och köpte West coast t-shirts. Andra köpte East coast t-shirts och så möttes man på stan. Vi levde i en fantasivärld. I stället för att bygga kojor så höll vi på med det där.

Carl: Fast vi byggde koja också. En riktigt fin koja faktiskt. Men den här hiphop-grejen var viktig. Vi var tonåringar och vårt första steg mot vuxenlivet var att komma bort och få någon sorts upprättelse. Sommaren efter startade jag Sugarplum Fairy.

Per: Tanken var att jag skulle spela bas i Sugarplum så jag började med att lära mig gitarr men jag kom aldrig riktigt till basen.

Hur har det påverkat er att växa upp i musikstaden Borlänge?

Carl: Jag förstår inte vad du menar. Borlänge är ingen musikstad. Borlänge är bra på att man har ett stort stålverk. Men musiken som kommer härifrån är en reaktion på att det inte var ett bra ställe när vi växte upp. Vi ville ta oss någonstans. Det är därför det finns Peace & Love till exempel.

Per: Det är en industristad med en tradition med hårt arbetande människor och i sådana miljöer föds kreativa människor som vill något annat. Vi jobbar 24-7 men vi applicerar det på musiken i stället.

Carl: Det är därför det kommer få bra artister från Stockholm. Folk är så nöjda. De spelar på klubbar som det tog oss sex hundår av harvande i replokalen att få komma till. Men de där hundåren är bra, när man sedan granskas. Det var som någon filosof sade att i allt du gör så tar det 10000 timmar innan du bli bra på det. Alla kan göra en poplåt men det är svårt at skriva 40 bra poplåtar.

Per: Nej, man vill inte vara från Stockholm.

Carl: De som säger att vi kommer från Borlänge och därför kommer vi att bli bra artister har fel. De som kommer från Borlänge har slitit arslet av sig och just därför blir de bra artister.

Det är många Norén som lyckas i musik, hur har det blivit så?

Carl: Vet inte. Vår gammelfarfar John Norén var Borlängeprofil och hade klädaffär. Han åkte runt hela landet och slet med det där i hela sitt liv. Jag tror kanske att drivkraften kommer därifrån. Vi har inte suttit runt något piano på släktträffarna och sjungit precis.

Finns det någon konkurrens mellan er?

Per: Absolut inte. Vi försöker tvärtom hjälpa varandra. Carl sjunger på mina grejer ibland och så startade vi ett soulband, The Bricks, tillsammans i vintras. Vi sa det att om våra soloskivor floppar så har vi alltid the Bricks. Ha, ha.

Carl: Det är kul att mötas i något. Vi jobbar så hårt så det är svårt att hitta tid men i framtiden vill nog både jag och min lillebror jobba med Per. Vi gör poprefränger och Per rappar.

Nu är det Peace & Love, vad betyder festivalen för Borlänge?

Per: Allt. Den är en brytpunkt där man får in positivitet i en stad där allt varit negativt.

Victor: Samtidigt får man inte gömma sig bakom festivalen året om, att Borlänge blir vackert fem dagar om året och sedan strunta i det resten av året. Man måste ta tillfället i akt och använda sig av det. Man får inte tillåta en massa skit.