I januari slog hovrätten fast att en översättare av Mangateckningar gjort sig skyldig till barnpornografibrott. Han dömdes för att i sitt hem förvarat ett trettiotal teckningar som kunde tolkas barnpornografiskt.

– Det skulle aldrig hända i konsten, där är uppsåtet konstnärligt. Men eftersom det rörde sig om serier gick det inte att åberopa. Det är en nedvärdering av serierna som lägre stående kultur, säger Carl Michael Edenborg som menar att vårt behov av att bygga upp fiktiva rädslor i slutändan hotar vår frihet att uttrycka oss.

– Det som från början var tänkt att skydda barnen har gått överstyr. I dag kan vem som helst som tittar på en teckning som kan tolkas barnpornografiskt dömas i domstol på grund av en lagändring.

I går deltog idéhistorikern och bokförläggaren i ett samtal om yttrandefriheten tillsammans med journalisten Jesper Huor. Huor står bakom dokumentären om Wikileaks, gräsrotsorganisationen som vill vara folkets underrättelsetjänst.

– För journalistiken innebär det Wikileaks gör en revolution som är större än bloggarna. Vi får en tredimensionell röntgenbild av ett just nu pågående krig, det är unikt, säger Jesper Huor.

Men han ser även problem med sättet som organisationen arbetar.

– Vem tar ansvar för om informationen som släpps ut kan få farliga konsekvenser för människor, säger Huor som tror att människor i maktsituationer kommer att sluta leden tätare framöver.

– Det är inte bra. Efter attackerna i USA lättade man upp informationssekretessen. Man insåg att ett större informationsutbyte mellan myndigheter hade gjort att man kunnat se ett mönster och på så sätt förutsett vad som skulle hända.