Trögt för Timbuktu
"Hej och godmorgon!" hälsar Jason Dikaté oss denna soliga eftermiddag. Och nog är det en otacksamt tidig festivaltimma att spela på en av de största scenerna. Det är inget lätt jobb att dra i gång en bakfull festivalpublik. Men Timbuktu tar sig an jobbet med energi och förstärkning i form av storbandet Damn! som står utplacerade mellan de gigantiska smörblommorna a lá Elsa Beskow.
Det kickas i gång med Livets samba från nya skivan Sagolandet och sedan vidare in i Dödsdansen. Det är segt till en början. Inte från scenen, därifrån utstrålas energi och kärlek, men solen och dagarna i tält har gjort sitt och upptempolåtar lämpas bättre för svala kvällar. Först framåt mitten är magin där och även lugnare låtar som Malmö, även den från nya skivan, får publiken att jubla. När sedan introt till Alla vill till himmelen men ingen vill dö spelas utbryter unison extas och Jason visar med precision och teknik varför han hör hemma i Sveriges rapelit.
