Kings Of Leon är ett band som på relativt kort tid blivit omåttligt populärt hos den breda publiken. Man har gått från en ganska simpel sorts garagerock med sydstatsinfluenser till episka och känslostormande U2-övningar. Ikväll är inget undantag, det mesta av materialet kommer från de senare plattorna.

Stora monstrum till låtar byggs sakta upp, de väller fram med stroboskop-gitarrer som får en att lite smått undra vart på scenen The Edge gömmer sig men problemet är att man ofta bygger för stort och allt förvandlas istället till luftslott. I de stunderna blir det rejält tröttsamt. Och även om Caleb Followill påpekar att kvällens set är kortare än vanligt så hade man gärna fått kapa av ytterligare och kanske bjuda på någon mer låt från början av karriären. För det är då det blir riktigt bra, The Bucket och California Waiting är två tidiga pärlor som sitter där de ska och som även visar på att Kings Of Leon höll hög kvalitet innan man började sälja ut arenor världen över.

I slutskedet tänder det till ordentligt i och med trippeln med psykotiska och intensiva On Call, den ödsliga Knocked Up och den fina semi-balladen Use Somebody. Publiken, som hela tiden varit med på nästa varenda not och ton, fullkomligt briserar när så Sex On Fire kommer. Mäktigt och vackert. Men lite märkligt när hälften av dem börjar leta sig mot tillbaka mot campingen så fort de sista tonerna ebbat ut. Det var ju faktiskt en låt kvar. Med tillhörande fyrverkeri dessutom.