Festivalen har precis börjat, men jag längtar redan efter lördagen. Det kanske verkar konstigt så här när solen gassar (ja, det gör den i alla fall i skrivande stund, kanske inte just nu) och musiken ljuder från alla håll. Ända upp på Borlänge tidnings redaktion, faktiskt, från scenen mitt på torget. Det låter bra, fast jag vet inte vad det är.

Men som vanligt kommer jag inte att se så mycket som jag skulle vilja. Inte förrän på lördag. Fram till dess handlar min tillvaro inte om att partaja på campingen, trängas längst fram vid kravallstaketet eller sitta i gräset för att avnjuta en spelning på Utopia från lite avstånd.

Jag är lite avundsjuk på er som gör just dessa saker.

På lördag kan man slappna av, inga benhårda deadlines behöver hållas till dagen efter och man kan få lite festivalstämning själv.

Men jag klagar faktiskt inte. Den här veckan är vad tillvaron kretsar runt, känns det som ibland.

Vi har redan börjat hårdbevaka Borlänge och kommer att trappa upp ännu mer kommande dagar.

Vi bjuder på en Peace & Love-special av vår originalserie Hem till byn och guidar till både de bästa spelningarna och festivalvädret. Superkändisar som Ziggy Marley och vanliga dödliga samsas om utrymmet.

Jag funderade lite över Ziggy Marley efter jag hade intervjuat honom förra veckan. Och lite över alla andra reggaeartister. Jag kan inte komma på en enda annan genre där en person dominerat så oerhört. Säg "hårdrock" och olika människor tänker på olika band. Säg "synth" och någon tänker på Kraftwerk, en annan på Depeche Mode.

Säg "reggae" och 99,9 procent av alla tänker på Bob Marley. Han är för de allra flesta helt synonym med reggae, de inbitna fantasterna får ursäkta om jag missar någon obskyr storhet. Självklart finns det andra stora reggaeartister, både nutida och av äldre datum, men det är som Ziggy själv poängterar: Bob är fortfarande den som håller genren levande, trettio år efter sin död.

Det måste kännas lite tröstlöst att ständigt mätas med honom, oavsett om man är släkt eller inte. Vore jag Ziggy så skulle jag spela hardcore, som rastafarianerna i Bad brains eller något helt annat.