Okej, när det här är över ska jag sluta snacka om unga killar som sjunger Fredrik Kempe-låtar. Men just nu är det Melodifestival och det är relevant. Väldigt relevant skulle jag vilja påstå. Youngblood kommer att ta hem hela kalaset. Det är inget tvivel om saken.

När jag först hörde talas om Youngblood, castade och ihoptussade för ändamålet att framföra hitmakarens senaste dagishit kände jag men hallå Kempe - dirty business going on? Varför så unga och så slätstrukna? Igen?

Samtidigt fick jag en liten föraning. Ett nybakat boyband med någon att krama för varje tycke och smak. Det kan gå hem bland kidsen. Och mammorna.

I pressrummet hör jag frågan ställas till killarna i Youngblood: Är det inte lite 90-tal med pojkband?

Nej. Nej. Nej. Naturligtvis inte. 2012 är året då pojkbanden kommer tillbaka på riktigt. I alla fall i melodifestivalsammanhang. Kolla in startfältet. Dead by april - kanske inte jätteunga men nog kan de gå för ett pojkband av den hårdare sorten, Top Cats - boyband av rockabillyart, Dynazty - pudelrock i ung tappning. Och så Youngblood då.

Kommer ni ihåg Manboy? På tre minuter hade hela Sverige memorerat en låt som förenade småbarn och 40+-mammor. Det fanns en energi i Eric Saade och en simpel smittsamhet i Manboy som fick min 2-åring att formulera refrängen långt innan han kunde säga sitt första ord.

Kempe själv pratade tidigare i dag om att det vibrerade i rummet när han såg Eric Saade första gången i frukostmatsalen i Tällberg vid Melodifestivalen i Leksand 2009. Energin alltså.

Samma energi finns hos gruppen Youngblood. Direkt när jag hörde bidraget kändes det medryckande, barnsligt enkelt, dansigt och bekant. Nu har vi gått och nynnat låten fast med Manboyrefräng i två dagar i pressrummet. Och jag hör till dem som tror att man faktiskt kan upprepa sig. Bara man gör det med finess.

Alla yrar om Ranelid. Och visst är det kul att han är med och piggar upp med sin sång om säd och kärlek. Men Youngblood går vidare i morgon. Jag LOVAR att Youngblood går vidare i morgon. Tro mig.

Och går de inte vidare så ska jag sluta jiddra om unga killar som sjunger Fredrik Kempe-låtar. Kanske.