Hundra år gamla fördomar i OS
Jag älskar att följa de olympiska spelen. Hemma hos mig har vi fler bildskärmar igång samtidigt för att slippa utesluta något intressant som inte visas i SVT. Det jag älskar med detta mästerskap är det emotionella skådespelet, satsningarna som ger utdelning och alla glada amatörer som är nöjda bara för att de fått chansen att bli olympier. Men precis som allting annat besudlas min kärlek för olympiaden av ojämställdhet och intolerans.
Nu menar jag inte det faktum att det i vissa grenar finns extremt sexistiska regler, såsom de kvinnliga tennisspelarnas kjolar eller nakenheten under kvinnornas beach volley. Jag menar det som sker runt om mästerskapet. Främst hur det diskuteras om det i sociala medier. Det könsnormativa hyllas medan avvikarna hatas.
Kampen mot det som inte är hegemoniskt maskulint eller normativt feminint inleddes när det stod klart att Sveriges fanbärare under invigningen skulle bli hoppryttaren Rolf-Göran Bengtsson. Kommentarer öste in på SVT Sports facebooksida där det antyddes att Rolf-Göran var bög, snobb och någon som bara 13-åriga tjejer gillade.
Sådant som yngre flickor tycker om likställs med något dåligt och homosexualitet är ett skällsord. Det faktum att Rolf-Göran är världsledande i sin sport tycks irrelevant. När tävlingarna sedan satte igång kröntes homosexhatet med skämt om fjolliga och bögiga gymnaster och simhoppare. Förståelse för kroppsliga utmaningar och reflektion över hur normer styr förebråelsen är lika frånvarande som facebookhatarnas studieskulder.
Avsky mot de som bryter mot den normativa femininitetens regelbok har också uppdagats. Reaktionerna på boxaren Anna Laurell kan statuera ett exempel. Kommentarerna påstår att boxning och kampsporter är onaturligt för kvinnor. Det sjuka är att det inte är våldet som provocerar, utan att det är kvinnor som utför det. Så gott som ingen var förlåtande mot Laurell när hon förlorade. Då var hon en feg föredetting. När dock Jörgen Persson i slow motion åkte på stryk i bordtennis var det annat ljud i skällan. Tack ändå Jörgen!
Kanske hade detta varit lättare att avfärda allt detta om det hade rört sig om en eller två kommentarer, men så var inte fallet. Hela havet stormade med nedsättande ord. Protester mot detta meddelades förstås också, men dessa avfärdades med påståendet: Kvinnor passar bäst i köket eller på rygg i sängen. Allt detta visar tydligt att många sportfans har problem att sticka hål på den konventionella bubblan när det kommer till socialt konstruerade normer med fäste i kön och sexualitet. Det är inte bara odemokratiskt, utan också vansinnigt omodernt. I en fotbollsartikel från 1899 i Ny Tidning skriver Viktor Balck att det strider mot kvinnligheten att uppträda sparkande. Över 100 år senare kunde en hoppas på att sådana inskränkta åsikter hade dött ut. Synd att jag dagligen får motsatsen kastad i ansiktet.




























