"I kristider blir kapitalismens irrationalitet uppenbar för var och en." Kajsa Ekis Ekman sitter i Aten och citerar David Harvey. Ordet irrationalitet ser man annars sällan tillsammans med ord som ekonomi och kapitalism ‧– det brukar förbehållas vänstern och kvinnorna.

Kapitalismens grundplåt är teorin om egennyttan. Ur den uppstod the economic man, som antas handla på det sätt som gagnar honom själv. När han gör det, är han rationell. Kapitalismens dröm går ut på att detta både leder till att var och en rättvist får efter förtjänst och är det bästa för alla, då det främjar ekonomins totala tillväxt. Nyckeln är konkurrens.

I ljusa junikvällar läser jag tre böcker med samma slutsats: Den inslagna vägen är en ekonomisk och ekologisk återvändsgränd: först för majoriteten, sedan för oss alla. Alternativet – samarbete – kräver en annan syn på ekonomin. Det kräver i sin tur en annan syn på människan.

Vår människosyn formas till stor del i skolan. Därför har läroplanen en värdegrund. Enligt LGR11, som nu hunnit gälla ett läsår, ska skolan "bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap". Det debatterades en tid flitigt, för ordet entreprenör har en borgerligt ideologisk ballast som vissa värjt sig mot.

Problemen ligger sällan i själva orden, utan i vad vi lägger i dem och hur de påverkar vårt sätt att se. Man kan använda ordet entreprenör med sociala förtecken. Men det är än så länge en avvikelse. Normen fokuserar det individuella projektet och tränger undan de gemensamma.

Katrine Kielos visar i Det enda könet hur ett annat begrepp; humankapital, har utvecklat den ekonomiske mannen till "entreprenör i sig själv", med sitt liv som affärsprojekt och med ensamt resultatansvar. Och vi har alla köpt (!) tanken på oss själva som kapital: Vi investerar i oss själva med en utbildning, en ny kostym, ett bröstimplantat.

"Tar man detta synsätt på allvar – och det finns inget synsätt som tas på lika stort allvar – då har man i grunden förändrat innebörden av att vara människa", skriver Kielos.

"Ut och armbåga dig fram och gör det du vill göra! Du är ditt enda hinder" löd då 19-åriga "Blondinbellas" uppmaning till studenterna för ett par år sedan. I teorin kan man koppla entreprenörskap till samarbete, i praktiken ligger det ständigt närmare begreppet konkurrens. Vad fyller skolan det med?

Kapitel efter kapitel i Jämlikhetsanden visar hur ojämlikhet, både inom och mellan länder, tydligt samvarierar med social oro, ökat våld, psykisk ohälsa, misslyckanden i skolan. Utan tvekan har privatiseringsvågen ökat ojämlikheterna. Med ett entreprenörsbegrepp som gör själva människan till ett företag har den nått ända in under huden, i en tid när den enda väg som inte leder åt helvete stavas gemenskap.

Karin Håkanson

…som läst Kielos, Wilkinson&Pickets och Pål Steigans