Bokrean.

För inte så många år sedan betydde starten på bokrean fest för mig. En bemärkelsedag, inte riktigt i paritet med jul och födelsedagar, men säg - midsommar kanske.

Och som så ofta var förfesten den roligaste. Att ligga på mage och ringa in önskningar med olika färgpennor rangordnade efter graden av habegär.

Rött - hetast, blått - svalast.

Jag kryssade för klassiker, bytte i fantasin ut nötta pocketböcker i bokhyllan mot hårdpärmade snyggingar. De svenska, Strindberg, Lagerlöf och Söderberg ville jag absolut ha kompletta samlingar över.

Jag passade på att bygga ut poesidelen med Sonja Åkesson och Kristina Lugn som listfavoriter. Och faktaavdelningen krävde sina egna listor, perenner, ettåringar, äppelsorter, jordmån - ja allt om trädgård. Och kokböcker, här fanns oändliga möjligheter att bättra på kökskunskaperna, glossiga pärmar med löften om italienska och marockanska helkvällar. Sen ville jag så klart ha smaskiga biografier och hjärta-smärta-berättelserna.

När barnen kom fick jag en ny avdelning att närläsa i katalogerna. Alla de bästa böckerna vi läst oss igenom på bibblan önskade jag egna volymer av i bokhyllan att återkomma till. Båda jag och barnen gillar trygga upprepningar. Lindenbaum, Barbro Lindgren och Olof Landström. Ja tack.

Jag var aldrig så hardcore att jag vakade och stod i nattkön till bokhandeln. Men rätt tidigt och på dagen var jag i alla fall på plats bland bokhögarna. Något år förbeställde jag en kasse, men det var inte alls samma sak. En viktig del i upplevelsen är själva bläddrandet och baksidesläsandet som ger impulser att köpa de där böckerna man inte visste att man ville ha.

De flesta böckerna på önskelistan kom inte med hem till slut. Allra mest för att lönekontot inte tillät, men också för att de sladdriga bladen i hastigt tryckta specialupplagor sällan levde upp till förväntningarna. Men mycket har ändå släpats hem genom åren, i lyckligt ansträngda armar.

Nu har bokrean i huvudsak flyttat ut på internet. Och jag har inte hängt med.

Min mamma skulle säga att det är för att jag inte behöver fler böcker. Något sådant stadium tror jag inte att det är möjligt att hamna i.

Det är mer som om jag har kommit av mig, dels för att jag gillar när saker och ting är som de brukar, dels för att internet inte är samma sak som en bokhandel.

Jag kommer så klart hitta till en bokrea i år också. Men inte på första dagen och den tidigare så viktiga förfesten blev det inte så mycket av i år, några kataloger hittade aldrig till min brevlåda.

Men i år har jag faktiskt tagit några försiktiga steg mot förändring och surfat runt lite i boklådor på nätet.

Det var inte så farligt, men inte så särskilt kul heller.

Henrik Berggrens Palmebiografi och Jan Pedersens fågelbok med ljud har jag i alla fall, mentalt, ringat in med röd tusch.