Efter en hektisk månad med både mode- och designveckor i Stockholm, välkomnar vi nu en mer nyanserad debatt i kölvattnet av den kontroversiella NK-utställningen med uteliggarestetik. Diskussionen handlar om designens roll i samhället, sammanhangen där design och mode visas och vilka värdekedjor som styr.

Att en sjuttiotalsmöbel blev utsedd till möbelmässans bästa nyhet, säger kanske något om vår tid. Lammhults knallgula stålrörsfåtölj, ritad redan 1968 av Börge Lindau och Bo Lindenkrantz valdes med motiveringen: Mässans glädjekick. En gammal nyhet presenterad i en tid då nyhetsvärdet ofta är ett självändamål som riskerar att urvattna företagets identitet. Ett budskap som manar till eftertänksamhet och långsiktig produktutveckling. Något som också genomsyrade årets möbelmässa i Älvsjö. Referenserna till 70- och 80-tal var påtagliga under möbelmässan liksom starka pop-färger. (Ibland som kompensation för nyhetstorka). Starka färginslag, som orange och turkos, var också flitigt förekommande under modeveckornas visningar.

Om tillståndet var sansat inne i mässhallarna, så stormade det desto häftigare därute. Media och facebook rasade över utställningen på NK:s Glas & Porslinsavdelning, Design with a conscience. En slarvigt ihopsnickrad pop-up butik, som upprörde med sina uteliggarlakan och skålar med bitmärken. Initialt under rubriken Occupied där initiativtagaren hade inspirerats av den pågående occupy-rörelsen om ökande ekonomiska samhällsklyftor. Genom att köpa produkterna skulle vi öka vår medvetenhet om sociala orättvisor och hemlösa. Stadsmissionen och occupyrörelsen protesterade. Avsikten var god, men allt blev så fel. Alla förlorade: de utsatta, NK och upphovsmännen.

Det är inget nytt att design och mode kommenterar samhällsfenomen. Problem ska inte sopas under mattan. Det anstötliga i NK-fallet var platsen och PR-snyltandet på en situation på liv och död. I svallvågorna efter den första upprördheten, har en mera nyanserad och välkommen debatt fötts kring kontexten, sammanhangen, där design och mode presenteras, och designens roll.

Modeveckorna präglas av en helt annan nyhetshets och uppskruvat tempo än möbelveckan. Trots olikheterna, finns där likheter. Den demokratiska modellen förs gärna fram. Svenskt mode framställt som trendkänsligt, praktiskt, urbant, jämställt, bärbart, samma till vardag och fest. En filosofi som har utvecklats i folkhemmet, liksom svensk design i övrigt. Kanske dags att ompröva i dagens mångkulturella landskap, där svensk design rimligen är det som skapas här och nu.

Behöver vi mer design? Brittiska designern Ilse Crawford brukar säga att designer är vår tids praktiska intellektuella, som översätter samtiden i visuella och fysiska lösningar. Så länge samhället förändras behövs design som svarar mot nya behov.

Ewa Kumlin

CHEF för Svensk Form, född i Björbo