Melodifestivalen är en snurrig tillställning
Relaterat
Artikelbilder
Anders K Gustafsson, nöjesredaktör.
Jag har aldrig varit med om en sådan märklig stämning som hos det samlade pressuppbådet när det allra sista numret för dagen repeterades. De förströdda applåderna som artisterna vanligen möts av var utbytta mot en förvånad tystnad.
Det räckte att följa nyfödda hashtaggar som #sädgate eller etablerade #mel2012 på twitter (man lever ju ett parallellt liv via sin mobil som bekant) för att inse att något historiskt faktiskt är på gång. Både låten och numret är så extraordinära och udda att man bara gapar.
Jag tjatar naturligtvis om Björn Ranelid och Sara Li, som repeterade på scen för första gången i går. Det går bara inte att släppa.
Jämför till exempel med den andre finkulturelle giganten, Thorsten Flinck, så gjorde ju han bara vanlig proggrock som han brukar. Ranelid överträffar alla förutfattade meningar – och de är många kan jag nog lova.
Och han har dessutom flaggat för att han inte kommer att avslöja hela texten förrän i själva direktsändningen.
Annars är det studiomannen Henric von Zweigbergk som ser till att förgylla repetitionerna. När han bestämmer sig för att sluta så har han definitivt en framtid som ståuppkomiker. Hans lätt sarkastiska svada torde dessutom vara ett bra sätt att hålla artisterna nere på jorden. Molly Sandéns minimala outfit som provades i ljuset på en galge fick honom att lakoniskt konstatera att den signalerad "jag är singel". Möjligen en lika effektiv signal som Carolas berömda blinkande t-shirt.
Melodifestivalen är en snurrig tillställning, en bubbla med egna naturlagar och regler. Det krävs mycket för att skapa verkliga svallvågor mot dess stränder. Ta mig tusan om inte den dynamiska duon Ranelid & Li lyckas med det.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 17 feb 2012 19:37 Christer L. (Ej registrerad)
Härligt skrivet Anders! Man blir sugen o kolla in melodifestivalen, verkar som den har nåt extra o erbjuda denna gång.