Vår hjärna klarar inte alltid av att hantera den komplexitet och obestämbarhet som präglar ett människoliv. Därför har vi genom social interaktion skapat normsystem som berättar för oss hur vi ska tänka och agera för att vara begripliga för andra och för oss själva. I dessa normsystem finns små uppdiktade lådor i vilka vi vill stoppa in människor för att förstå dem bättre och för att veta hur vi ska bemöta dem. På dessa lådor finns det etiketter som visar vilken sorts människor som ska befinna sig där: Kvinnor, män, etniska svenskar, invandrare, muslimer, flator, bögar, transor, arbetarklass, medelklass och överklass. Som underrubriker till dessa etiketter finns också en varubeskrivning som berättar vilka egenskaper människorna i lådan ska ha för att deras sort enkelt ska kunna avkodas.

På det sättet inbillar vi oss att vi vet hur de är och hur de ska behandlas. Kvinnor är veka, kroppsliga, irrationella och ytliga. Män är starka, rationella, tänkande och kontrollerade. Flator är manshatare, maskuliniserade och grovhuggna. Bögar är fjolliga, feminiserade och undfallande. Muslimer är våldsbenägna terrorister. Arbetarklassen är lättjefullt och obildat slödder som snyltar på de rika. Överklassen häller ut champagne för att de kan.

Det kan vara socialt riskabelt att bryta mot dessa beskrivningar och därmed falla mellan stolarna i ett normsystem som är starkare än Svea Rikes lag.

De flesta ägnar ett helt liv åt att höra till och uppleva värmen i lådan. Avvikare är därför obehagliga eftersom många människor inte vet hur de ska hanteras. De följer inte mönstret. Därmed blir också den mall som visar hur man ska agera kring dessa människor, ogiltig. Hur ska jag då behandla denna människa, som jag inte kan placera någonstans?

Detta är förstås mycket obehagligt. Kanske rent ut sagt skrämmande. Istället för att då öppet bemöta avvikaren med en vilja att lära sig om det som uppfattas som nytt och främmande, stöts avvikaren bort och trycks ned. Avvikaren ska tystas och suddas ut från den normala existensen. Den individ som inte lätt kan förstås genom det vi känner till, är automatiskt fel.

Okunskapen och tankebegränsningen skapar intolerans. Intolerans mot avvikare och mot det okända. I sin tur skapar intoleransen rasism, sexism, klassförakt och ofrihet gällande religion och sexualitet. Ändå fortsätter krafter i vårt samhälle att bevaka och förstärka normsystemen.

Metro publicerar pussbilder på Alla hjärtans dag. Samtliga par är vita och heterosexuella.

Flickor och pojkar mobbas i skolan om de avviker från det som anses vara normalt.

Rasistiska och nazistiska organisationer breder ut sig och det politiska systemet underbygger och förstärker en orättvis klassindelning. Många människor underhåller helt enkelt ett inhumant samhälle.

Låt oss förändra det innan det är för sent.

Jennie Tiderman

Doktorand – som ska fortsätta forska om genus och populärkultur