Jag var 14 år. Jag hade precis engagerat mig politiskt och som alla nyfrälsta tonåringar gjorde jag mitt ställningstagande till ett livsprojekt och ägnade all vaken tid åt politiken.

Så kom det, dödshotet. En nynazist som gick på gymnasiet mejlade och berättade att jag skulle dödas. Det var otäckt, men jag sa ingenting till någon. Dödshot var ju liksom en del av det politiska spelet. Det hade jag redan som 14-åring accepterat.

I slutet av januari attackerades ett antirasistiskt möte på ungdomshuset Haffas i Ludvika. I lokalen fanns det 14-åringar.

Lokalpolitikern Daniel Riazat misshandlades med en flaska.

Vilka som attackerade? Den militanta organisationen Svenska Motståndsrörelse, den nazistgrupp som Säkerhetspolisen bedömer som det största hotet mot Sveriges inre säkerhet i dag. Gruppen har som målsättning att etablera ett totalitärt styre genom väpnad revolution.

Här har vi att göra med individer som faktiskt är ett hot mot Sverige.

Men varför är det så tyst?

Vi talar lite om det politiska våldet. Den svenska högerextrema rörelsen är offensiv och den är våldsam. 2009 släppte BRÅ rapporten Våldsam politisk extremism som visar att de extrema grupperna i Sverige är mycket benägna att ta till våld och inte backar för att attackera samhällsföreträdare. För boende i Ludvika kom beviset 29 januari.

Vi backar tiden. Den 22 juli 2011 tog en fascistisk massmördare livet av 77 personer i Norge. Mycket har redan skrivits om Anders Behring Brevik och hans konspiratoriska vanföreställningar.

Läser man det manifest Brevik författade innan bombdådet och massakern är de tydligt att han befinner sig i ett politisk universum med mycket bestämda idéer om hur världens hänger ihop – en fantasi om att islam är på väg att ta över Europa genom höga födelsetal, invandring och med benägen hjälp av arbetarrörelsen.

Det riktigt skrämmande är att Breviks världsbild inte är hans egen skapelse. Konspirationsteorierna och världsbilden har inte uppstått i ett vakuum, den finns representerad hos europeiska parlamentsledamöter och förfäktas dagligen på några av landets mest lästa bloggar.

Den här världsbilden har inte så mycket med verkligheten att göra, men den har en tydlig inre logik. En logik som går ut på att rationalisera ett angrepp mot till exempel regeringsbyggnader och ett socialdemokratiskt ungdomsläger.

Jag tänker på det där när jag ser de läsarkommentarer till den här tidningens artiklar om attacken mot Haffas. Där har folk ägnat sig folk åt att rationalisera, förklara och urskulda ett nazistiskt våldsdåd mot ungdomar. I det blinda hatet träder en logik fram. Vad ligger i tangentens riktning?

Dalarna har all anledning att oroa sig över det.

DANIEL SWEDIN

Krönikör som skrivit sin sista text i DT för den här gången