Vi har en trend som är lika cynisk som seglivad i Sverige. I korthet bygger den på att göra enkel tv-underhållning av underklassens misslyckanden. Vi vant oss med att skratta åt när dessa personer inte klarar sin ekonomi, när de misslyckas med att hålla vikten och när de inte klarar av att renovera sina hus.

I går började tolfte säsongen av Lyxfällan på TV3. Det är bara tragiskt. Om allt varit fungerande i samhället skulle programmet inte behövas – då hade människor inte hamnat i den situationen. Men nu är det som det är och många människor lever i en skuldsatt verklighet.

Det är ändå märkligt att man klarar av att göra så många säsonger av samma tv-program, utan att göra några egentliga förändringar förutom att byta programledare med jämna mellanrum. Underhållningsmässigt är programmet trist – alla avsnitt har samma lösning: sälj av alla prylar som har något värde, skaffa billigare vanor och lägg om alla smålån till ett större lån med lägre ränta.

Ändå fortsätter programmet att vara populärt. Avsnitten ses av över en halv miljon svenskar, vilket är mycket för att vara ett program på TV3. Att gotta oss i svenskars dåliga ekonomi ligger oss varmt om hjärtat. Men lyfter man blicken något och tänker ett varv till blir bismaken lätt unken. Vad är det man sitter och frotterar sig i egentligen?

Oftast handlar det om människor från enkla förhållanden som drömmer om högre status i samhället. Man har blivit slavar under konsumtionshetsen, men osäkra anställningar på slitiga jobb med dålig lön har lett till dyra lån för att kunna bekosta hemmabiosystemen och märkesväskorna. Ändå sitter vi i soffan och skrockar åt deras misslyckanden.

När den vanan satt sig är det befriande när någon visar en annan verklighet. För en tid sedan presenterade SVT serien Danne & Bleckan på SVT Play. Här vänder man på perspektivet och gör en serie om två outbildade killar från en höghusförort till Stockholm. Från ingenstans har de lyckats starta och driva en av Sveriges mest populära tatueringssalonger. Huvudpersonerna Danne & Bleckan skildras fördomsfritt; med respekt och vördnad lyfter man fram de positiva sidorna hos dem istället för att fokusera på de mörkare delarna av deras bagage – som med all säkerhet skulle kunna toppa nöjessidorna i kvällstidningarna under flera veckor.

Det är beklämmande att den typen av produktioner är så unika i dag, för det är en välbehövlig kontrast till den cynism som annars dominerar tablåerna.

Serien kan ses på SVT Play i någon vecka till. Missa den inte.