Jag har blivit en människa jag inte känner igen. Det är som om jag åldrats i förtid, som om tusen masker plågar sig upp och ställer sig i givakt framför mitt ansikte. Vem är jag av alla dessa män? Vem är värd att bevars? Vem är önskvärd? Vem är viktig och värdefull? Vem gör skillnad? Vem är enbart en främling? Ovidkommande och ovärdigt oväsentlig?

Min melankoli är skoningslös. Jag kan förlora mig i ett tjugoett år gammalt vykort, bli sittandes i timmar med de fingrarna, torra av vinterkylan och härdade av vinden och tiden, mot frimärket. Kortet har inte åldrats en enda timme. Det är helt och hållet nytt. Kortet äger ännu sin spänst, frimärket är stolt och oböjt. Tungan som fuktade det en gång, den 24 april 1991, sjunger sina sånger i ett annat liv någonstans. 

Jag är kanske inte glömd men jag är inte där...

Kortet är poststämplat dagen efter, den 25 april. Min namnsdag för övrigt. Jag kan inte minnas om det har någon relevans i sammanhanget. Hon som skrev det, är nästan helt glömd, men ändå inte. 

Hon satt på Tunis när hon skrev det och det tar ett tag för mig att minnas (femton sekunder bara, inte mer) att det inte är staden Tunis hon syftar på utan krogen Tunis som låg på Tredje Långgatan då, och var ett av ställena vi frekventerade under några veckor den där våren, 1991. 

Brukar inte tiden solka ner sådana här vykort? Förvandla dem till gula, tysta skrik? Det här är fortfarande helt nytt. Ingenting är gulnat. Det har gått tjugoett år men bokstäverna är nyskrivna, skrivs på nytt medan jag läser kortet igen, för vilken gång i ordningen?

Vad hände den där kvällen? Den 24 april? Vad var det för en veckodag? Postade hon det samma dag? Poststämpeln är från dagen efter den 25. Kanske skrev hon det, lade det i sin väska, glömde bort mig, hade en rolig kväll, upptäckte kortet dagen efter och köpte det där märkligt levande frimärket och postade det i någon av de postlådor som på den här tiden fanns lite överallt.

Eller postade hon det direkt, samma kväll, fast sent, efter det att lådan tömts för dagen? Kanske blev det liggande i brevlådans svarta mage den där aprilnatten och plockades sedan upp dagen efter och tog sin nätta omväg via Posthuset i Göteborg (där jag för övrigt arbetade sommaren 1990 och julen 1990, bara några månader tidigare alltså) innan det delades ut på Svanebäcksgatan 8 runt klockan 11 dagen efter...

4, 60. Har hon köpt ett onödigt dyrt frimärke för att försäkra sig om att det kom fram? Eller kostade det så mycket att skicka ett vykort 1991?

Jag tog studenten den våren, bara någon månad senare. Den natten, studentnatten, bråkade jag med hon som skrev kortet Jag älskade henne men hade läst min Klas Östergren (Fantomerna) med skoningslös perfektion och insåg att jag behövde slå sönder det vackraste jag hade innan det var försent.

För sent för vad kan jag inte längre minnas. 

Det här vykortet är märkligt opåverkat av de här dryga tjugo åren som gått. Jeannette är en helt annan, Gud vet att jag är det, inte mycket av det vi då tog för sant och givet, är sig likt nu. Nästan ingenting av det jag omger mig med, gick att föreställa sig då, 1991. Så genomgripande är förändringen. Så fullständig är tidens ordning. På det sättet är det en stor frist att få sitta med det här kortet i min hand och känna hur den härskande tidens mörkerman inte har ett enda gram makt över det här kortet, och allting det uppväckt och samlat inne i mig.

Listan.

3 saker som håller dig varm i vintern.

1. Hångla. Lite småpilskt så där, inget regelrätt juckande på stan eller på bussen. Men stjäl lite värme från någon du tycker om. Är du singel funkar det att vara glad och nuduschad på krogen. 

2. Raggsockor. Mormor stickade alltid raggsockor till mig och brorsan. Nu köper jag dem i en väldigt speciell liten affär på Kungsholmen, full av stickade saker. Kvinnan som jobbar där ser för övrigt ut som min mormor.

3. Långkalsonger. Den ultimata friheten, att få skrota runt en hel dag  långkalsonger och klappa katten i soffan. Helt rätt, varmt och skönt under kostymbyxorna också, Håller centrala delen av manskroppen i perfekt värmebalans.