Larz-Kristerz ljuger
"Jag trivs mycket bättre här på landet, en plats där man får vara som man är".
Jag lyssnar på Larz-Kristerz klämkäcka Här på landet och blir mer och mer irriterad. Menar de att det är lättare att vara sig själv på landet? Det verkar faktiskt så. I nästa andetag sjunger de om att man helst ska dricka hemkört och låta sina ögonbryn frodas utom räckhåll för pincetter. Så mycket för den friheten.
Myten om landet går ut på att det är mer äkta och att det befolkas av enkla och rejäla människor. Den genuina och oskuldsfulla bybon hyllas (även om lantligheten ibland spårar ur, som i filmerna Jägarna och Den sista färden) och mot denna står naturligtvis den tillgjorda och trendängslige Stockholmaren, som antingen är knarkare eller bög.
Problemet är bara att landet romantiseras av fel anledningar. Landsbygden har många fördelar, men att det skulle vara lättare att vara "som man är" hör knappast till dessa.
Larz-Kristerz ljuger.
Faktum är att det är mycket lättare att vara sig själv i storstan – om inte annat så försvinner dina egenheter i mängden. Ingenstans kan det sociala trycket kännas lika kvävande som i byhålor som den jag själv växte upp i. Alla har koll på alla. Smälter man inte in så blir man I bästa fall ett pikant inslag i bygemenskapen, i sämsta fall blir man utstött eller förlöjligad.
Fråga någon som hellre läser poesi än mekar med moppen.
Fråga någon som inte sitter med benen brett isär.
Fråga någon som faktiskt vill plocka ögonbrynen.
Här på landet är en cover på Merle Haggards Okie from Musgokee, som gav en patriotisk småstadsvinkel på Vietnamprotester och hippies. I dag är det svårt att lyssna på den som annat än en dräpande ironi, men det fanns ett allvar bakom den skämtsamma texten. Haggard var förbannad över krigsprotesterna.
Larz-Kristerz är inte förbannade. De har glimten i ögat – all the way – och driver milt med sig själva. Men deras bild av folk på landet ger samma krypande obehagskänsla som Haggards rednecks.
"Man får vara som man är". Visst, om man är som alla andra.





































Senaste kommentarerna:
Skrivet 14 nov 2011 00:47 Manfred (Ej registrerad)
Men visst Anders ville du komma mera i rampljuset Med Rubriken LARZ KRISTERZ ljuger!. Vill du inte tillstå det så ljuger du!.
Skrivet 13 nov 2011 20:37 Anders K Gustafsson (Ej registrerad)
Kul med lite diskussion!
Klart jag fattar att Larz-Kristerz inte är seriösa med texten (det skriver jag för övrigt också, om man bemödar sig att läsa ordentligt). Det är heller inte Larz-Kristerz som jag är less på i det här fallet, det är snarare idén att det är lättare att vara "sig själv" på landet. Faktiskt en ganska vanlig föreställning, trots att jag nog vill hävda att det är precis tvärt om. Låten var en alldeles utmärkt utgångspunkt för att bena i det.
Och även en plojtext kan säga något om världen vi lever i, även om det kanske inte är meningen...
Skrivet 13 nov 2011 19:26 Andy (Ej registrerad)
Har du inget liv? Sitta och klaga på en text som är enbart en låt!
Med din inställning skulle i stort sett alla låtar vara behäftade med fel! Cocaine, Bakom mina solglasögon etc!
Bara som en kort notis, Jägarna driver på samma sätt som Lars Kristerz med lantlivet!
Ta det för vad det är....en låt som alla andra!
Skrivet 13 nov 2011 13:15 Obygdsmedborgare (Ej registrerad)
Musik som berör...
Så underbart att Larz-Kristerz musik berör så många människor på så många olika sätt.
Jag hoppas verkligen att fler köper skivorna, helt underbar musik-konst i kärlekens och glädjens tecken på min ära!
Tack Larz-Kristerz för alla häftiga upplevelser!
Skrivet 12 nov 2011 14:01 Dalkullan (Ej registrerad)
Håller helt med dig Anders! Jag,min sambo och våra barn flyttade från en mellanstor stad till "riktiga" landet för fyra år sedan. Tanken med flytten var att slippa stressen som en stad tyvärr framkallar, låta barnen gå i mindre skola och komma närmare naturen. Tyvärr tänkte jag inte på den trångsynthet och rädsla /förakt för allt som är annorlunda lätt frodas på små orter. Ett exempel är att min sambo inte har ett traditionellt manligt yrke. Men han är ju inte mindre man för det!! Visst har vi fått nya vänner här men vi bär på en ständig känsla av att inte riktigt passa in. Vi tänker ge detta ställe några år till men sen drar vi till "storstan", med hänsyn till våra barn. Vi vill att de ska lära sig att alla människor är lika mycket värda oberoende av hudfärg, sexuell läggning eller om de kommer från en insnöad håla någonstans i Dalarna.