Det råa skrattet är långt borta när Al Pitcher håller låda på Stadsteatern i Falun. Här handlar det om snäll humor, men inte desto mindre träffsäker. Han ser på svenskarna med den förundrade utlänningens perspektiv. Bland annat vår besatthet av att fika och andra nationella karaktärsdrag. Sådant kan ju vara oerhört tröttsamt, men Al Pitcher lyckas skruva till precis allt rätt. Själv kommer jag på mig i min egen svenskhet när jag surt noterar att den chokladask som skickas runt plötsligt byter rad bara några säten innan den når oss. Så gör man ju bara inte. En rad i taget!

Detta är naturligtvis något som Al Pitcher hade plockat upp om han hade vetat om det. Han är en mästare på att improvisera och fånga upp saker som händer i salongen. Även det skrivna materialet känns fullständigt spontant. Orden bara rinner ur honom.

En del av showen består av att han visar bilder som han tagit under dagen i Falun. Det är ett utmärkt sätt att involvera publiken och göra varje show speciell. Konstiga skyltar, en ännu konstigare tvättbrygga i Faluån och inte minst allt detta SLASK.

Det är svårt att sätta fingret på vad som gör Al Pitcher unik. Han är avslappnad, galen, finurlig – och förbannat rolig, helt enkelt.

Det är också fint av honom att lyfta fram en mindre etablerad komiker (Mathias Heldevik från Torsåker) som fick köra sitt material en stund.

Att det inte var fullsatt visar mest på att man måste vara känd från tv för att folk ska våga sig ut.