Är Hälsingland hetare än Dalarna?

– Nej, jag älskar Dalarna. Jag träffade min sambo när vi båda bodde i Stockholm och vi flyttade hit till hennes gamla hemby Gustafs för tre år sedan.

Hur kom du med i Hellsingland underground?

– Jag var med på en inspelning med trummisens sidoprojekt och lade orgel på hans grejer. Sedan behövde de en vikarie en gång och då hoppade jag in. Efter något år så frågade jag om jag ville vara med på heltid. Det har varit helt fantastiskt. Det är ett sorts band som jag personligen drömt om att få spela med, men som jag inte trodde fanns. Man får ta plats som keyboardist och det är bra, starka låtar. Man får mycket spelutrymme, det är unikt.

Vilka har du spelat med förut?

– Jag frilansade i Stockholm under en längre tid och då spelade jag bland annat med Veronica Maggio och alla möjliga. Men roots-musiken återkommer man till ju äldre man blir, den har längst hållbarhet helt enkelt. Det finns en bäst före-stämpel på många popakter och artister. Efter ett tag förstår man vad man mår bäst av i längden.

Spelar du med några konstellationer i Dalarna?

– Jag har jobbat mycket med min sambo. På vårvintern började jag spela med Apopocalyps och har gjort det när det funnits tid och tillfälle.

Man brukar säga att bandet är från Ljusdal, kommer ni därifrån allihop?

– Vi är från lite olika håll, men vi är landsortsbor allihop. Bandledaren Charlie bor i Ljusdal, det är folk från Katrineholm och jag och vår manager Carola bor i Dalarna. Från början är jag från Lycksele. Vi kommer att ha releasepartyn på alla våra hemorter.