Dalateaterns uppsättning hade urpremiär på Hellmansö i juni. I fredags var det nypremiär, pjäsen har tajtats till och ska turnera i länet under någon månad.

Den funkar fint även inomhus, även om den krympta scenen stör i början när det är snabba klipp mellan scenerna, skådespelarna skulle behöva ta några steg till för att få rätt rytm.

Men det lugnar sig, djupnar och växer. Strindberg skrev ju romanen för att underhålla och sälja, men buskis blir det aldrig. Vi skrattar en hel del åt den pilske pastorn och motsättningar mellan öbor och sommargäster, men svärtan finns där. Och visst blir pjäsen mörkare nu när det är höst.

Inomhus är det lättare att känna vinterns instängdhet i en trång stuga på en isolerad ö, med svettiga, fjärtande kroppar och tafsande manfolk.

Utomhus var det vågskvalp, kvittrande småfåglar och prasslande lönnlöv runt scenen. Nu skapar projektioner suggestiva miljöer på den sparsmakade scenen. I början blir Madam Flod ett med skärgården när hon står där och väntar på båten.

Susanne Hellström gör henne till en magnifik gestalt ‧ änkan som skickar efter en dräng, som kallas kärring och moster, den respektabla som gör sig till åtlöje när hon springer efter Carlsson med räfsan, längtande efter närhet. Hur gammal kan hon vara? Kanske runt 50 år? Tja, även en kvinna i den åldern har ju känslor.

Hela ensemblen är bra, den trulige hemmasonen Gusten, den törstige, tänkande pastorn, pigor och drängar som minsann också har känslor.

Folket på Hemsö lever isolerat och gör som de alltid har gjort. Och så kommer han där som ett yrväder en aprilafton, den pratsamme värmlänningen, uppdaterad på det senaste inom jordbruket. Måns Clausen är lysande som denne luring, förhandlare och entreprenör som spelar sina kort så väl… Fast värmländskan är svår att härma, kanske hade det dugt med Clausens hemmadialekt göteborgska ‧ utsocknes som utsocknes.

Madam Flod vill att drängen Carlsson ska vara förmer, för att få fason på gården och dess folk, och det ställer han gladeligen upp på.

Det slutar i förskräckelse, men trots allt finns där ett stråk av försoning.