Lasse Berghagen charmar alla på "hemmaplan"
Sundbornfestivalen i Sundborn, lördag 25/8
Publik: Ca 500-600
Lasse Berghagen fick publiken att både sjunga och skratta vid helgens Sundbornsfestival i helgen. En balansgång mellan flirtig krogshow och sommargrönt gårdstun, tyckte vår recensent.
Relaterat
Fotograf: Stina Rapp
Byfest för hela famlijen var det när Lasse Berghagen spelade i Sundborn i lördags.Fotograf: Stina Rapp
Fotograf: Stina Rapp
Säkert 500 personer har gått till dansbanan i Sundborn för att se Lasse Berghagen när Sundbornsfestivalens andra dag är på väg att bli kväll.
Föremålet själv är klädd i svart uppknäppt skjorta och visar en sommarbrun bringa. Han formar fingrarna till låtsaspickadoller, sprätter knixigt fötterna i jazziga danssteg, gör tummen upp och börjar showen med att utropa "har jag någon publik här i kväll?". Innan han går ut stenhårt med Stockholm i mitt hjärta och uppmaningar om allsång redan vid ruta ett. Det artistiska självförtroendet är det inget fel på.
Jag kommer på mig själv med att fundera över hans val av rakvatten. Innan jag inser att det ju måste vara någon i publiken som parfymerat sig. Jag står alldeles för långt ifrån scenen.
Men det är på gränsen mellan just det där nyparfymerat rakvattniga, guldlänksglänsande, krogshowiga och ett lövat sommargrönt tun i Svärdsjö han balanserar, Lasse Berghangen.
Han har verkligen vinklat framträdandet på det lokala. De flesta av sångerna har han fått inspiration till på Fjärsmansgården i Svärdsjö, vid dans på Mannes loge eller på fiskeresa genom Bjurås, verkar det som. Han berättar roliga historier om bygdens original och dalska platser och lyckas däremellan klämma in ett och annat under-bältet-skämt. Sedan river han av den gamla melodifestivalrökaren Ding dong och stojiga Tacka vet jag logdans. Men betar förstås också av mer finstämda sångerna Som en silvertråd och Teddybjörnen Fredriksson. Musikaliskt är det tryggt och väl genomfört. Lasse Berghagen är ingen stor sångare och åldern hinner i kapp honom men det håller fint än så länge.
Och om han med sin värme och sina nästan sentimentalt känslosamma visor har ena foten i just ett sommargrönt Sverige så är det i kombination med den flirtiga krogshowaren, sång- och dansmannen som han har blivit en av våra mest folkkära artister. Och även om hans allsångskaraktär på Skansen har uppdaterats både en och två gånger sedan det begav sig så kan han sin sak. Publiken både sjunger med, skrattar, klappar i takt och vaggar i armkrok där framför scenen vid dansbanan på lördagseftermiddagen. De låter sig underhållas av en kompetent underhållare helt enkelt.
















































