Danska D-A-D bildades 1984, då som Disneyland after dark, och släppte sitt senaste album DIC.NII.LAN.DAFT.ERD.ARK förra året. När de i kväll spelar på Rockstad: Falun är det fjärde gången i Dalarna. Tidigare har de spelat på Dalarocken, Monsters of Mora och Peace & Love.

– Vi har varit mycket i Dalarna och känner folk därifrån. Vi hade det jättebra sist på Peace & Love. Problemet var att vi tog tåg dit och det blev överhettat och försenat. Medan vi väntade på att det skulle gå så gick några av oss till resturangvagnen och tänkte att vi kunde dricka bort väntetiden. Det gjorde väl att vi tappade lite av vår "edge" på spelningen sedan, säger Jesper Binzer.

Ni har en lång historia ihop. Vad gör det med ett band, hur har ni vuxit samman?

– Skälet till att vi hållit ihop är att vi har respekt för varandra. Vi är perfekt match. Det är lika viktigt som i ett äktenskap, att man har respekt för varandra och att man arbetar mot gemensamma mål. Då är det inga problem. Vi glömmer allt när vi spelar live och spelar in.

Ni släppte en ny skiva förra året, berätta lite om den?

– Vi försökte slimma våra ambitioner lite med skivan. Vi har spelat ihop så länge att vi kände att vi hade rätt att göra lite vad vi ville den här gånge. Vi ville kolla lite vad vi kunde göra och prövade att håla oss till en och samma känsla genom hela albumet. Texterna, musiken de skulle kunna komma från en och samma dagbok, från en och samma man. Men det handlar ju fortfarande om lite smutsig blues med popinfluenser.

Hur skulle du själv beskriva utvecklingen från Call of the Wild till senaste DIC.NII.LAN.DAFT.ERD.ARK?

– Vi startade med countrypunk för att det var kul sedan började vi göra blues och 80-talshårdrock. Varje gång vi hittar vårt perfekt sound så ändrar vi lite. Så fort tröjan börkjar pass och folk känner igen vårt sound så byter vi tröja. Nu är vi kanske närmre där vi började egentligen. Du kan inte alltid höra det men vi är på samma plats på något sätt.

Rockstad: Falun är en festival främst inriktad på metal, hur passar ni in där?

– Det är en bra fråga. Vi har energi som ett metalband. Men vi gör ju egentligen mer klassisk rock. Det är lite schizofrent. Det roliga är att folk reagerar på oss som vilket growlband som helst. Vi är lika kraftfulla även om musiken inte är lika hård.