P-Floyd satsar på en scenshow som går till historien och lyckas med det. Det finns tillfällen när blixtrandet, skimrandet och ljusspelen får något överjordiskt över sig. Alla floydianer får sitt livs lystmäte i en show fylld av visuella överraskningar.

En tre timmar lång konsert och en scenshow som är den mest påkostade i Dalhallas och P-Floyds historia, det är vad som utlovats de 2500 som besöker Dalhalla på fredagen. Publiksiffran vittnar om bandets kultstatus. Att ett tributebands första av två shower drar sådana siffror är talande, de har en stor trogen skara som inte kan få nog av bandet.
 
Två pianon ligger i vattnet mellan scenen och publiken, en lagom surrealistisk inramning för showen. Konserten inleds lite överraskande med att de tre spelmännen i Trio Elvberg spelar ett stycke folkmusik som smidigt glider över i första låten. Det är klokt av bandet att testa nya grepp och arrangera om låtarna, så att det i allt högre grad rör sig om tolkningar än återgivningar av originalen. En orkester på sammanlagt 10 män och 3 kvinnor borgar dessutom för en maffig ljudbild med dubbla keyboards och gitarrer, fioler och saxofon.
 
En större andel än vanligt av låtarna är mindre kända alster, och det är väl klokt tänkt att undvika upprepning. Till saken hör att det är en kärna av låtar som tillhör Pink Floyds starkaste, och det finns låtar i deras repertoar som inte når upp till den kvaliteten. P-Floyd broderar gärna ut låtarna och låter dem bli långa, precis som husgudarna och det finns tillfällen då man hade vunnit på att hålla dem kortare.
 
Somliga låtar omarrangeras mer än andra och de rockjazziga utflykterna i Money kombinerat med ett megaläcker körparti med influenser från The Great Gig in the Sky är riktigt lyckad. Just The Great Gig in the Sky ställer stora krav på lokalinsatserna för att fungera och Marika Lindén imponerar med en föredömligt virtuost hungrig desperation i rösten.
 
Så några ord om ljusshowen: Den används sparsamt i början för att explodera i andra akten. När den är som bäst ger den ett närmast överjordiskt intryck. Levande ljusmattor pulserar över Dalhallanatten, kastar effekter mot bergsväggarna och dansar över publikens huvud. När ljusormar slingrar sig i luften är känslan nästan religiös.