Olympisk musik
I dag startar den 30:e sommarolympiaden. Musik är inte längre är officiell OS-gren men fortfarande en viktig ingrediens i den olympiska mixen.
Relaterat
Fakta
Olympiska idrottare som spelat in musik
Carl Lewis
Med nio OS-guld är Carl Lewis en av de största olympierna någonsin. Ett par år efter hans lyckade Los Angeles-OS 1984 släppte han plötsligt singeln Break It Up. Låten är det väl inget större fel på, Lewis är dock ingen vidare sångare. Märkligaste är videon. Den är inspelad på gymmet och Lewis pumpar vikter samtidigt som han något osynkat mimar texten. I slutet festar sprintern till det i bubbelpoolen, bland annat med en äldre kvinna i skojiga solglasögon som han senaren smyger in i bastun med.
Pernilla Wiberg
Året var 1991 när Pernilla Wiberg ställde sig i studion för att spela in Privilege.
Oscar de la Hoya
En av världens bästa boxare och inte helt misslyckad på musikscenen heller. Blandade låtar på engelska och spanska och fick fatiskt en Grammy-nominering för det självbetitlade albumet från 2000.
Theo Fleury
Den kanadensiske ishockeyspelaren Theo Fleurys Johnny Cash-inspirerade countrymusik kallas “hockey tonk” av amerikansk media.
Pia Sundhage
"Slog igenom" med fotbollslandslagets låt "Vi är tjejer, vi är bäst" 1987. När hon tog över som tränare för USA:s landslag presenterade hon sig genom att sjunga Dylan och under en presskonferens i Tysklands-VM förra året stämde hon upp i "Simon and Garfunkels "59th Street Bridge Song (Feelin Groovy)".
Tomas Brolin
"Var är doktorn?" Ja, det undrade nog en del när Tomas Brolin 1999 spelade in låten "Alla vi" tillsammans med kompisarna Alban (Dr Alban), Björn (Borg) och Mattias (Frisk). Det gemensamma gruppnamnet var det ganska malplacerade Friend in need. Brolin var med i OS-laget i fotboll 1992. Björn Borg deltog dock aldrig i OS eftersom tennis inte var en gren under hans aktiva tid.
Serena Williams
Tennisstjärnan och modedesignern har spelat in en raplåt. Första raden lyder "I ball hard, no tennis racquet, I can see these haters through my Gucci glasses"Verkar dock mest vara en rolig grej som fick spridning på nätet.
Kan man tävla i musik? är en fråga som dyker upp åtminstone en gång om året. Åren 1912-48 kunde man i alla fall det, då var konst en bedömningssport i de olympiska spelen. Fem separata grenar fanns: arkitektur, grafik/måleri, litteratur, skulptur och musik. Även om musiken inte längre är en officiell gren så finns den förstås fortfarande med på ett hörn när de 30:e olympiska sommarspelen i dag invigs i London.
Den officiella OS-låten heter Survival och framförs symfonirockbandet Muse. De skräniga gitarrsolona har inte fallit i god jord hos musikskribenterna. OS-arrangörerna har även plockat ihop ytterligare fyra låtar till sitt "Rock The Games"-program: Chemical Brothers Theme for Veldodrome, Good Morning to the Lig ht med Elton John vs. Pnau, Good Life med Delphic och Dizzee Rascals Scream.
Ett bättre mottagande har Coca Colas OS-kampanj ackompanjerad av Move to the Beat fått. Låten är ett samarbete mellan den brittiske dj:en och producenten Mark Ronson och sångerskan Kathy B. Ronson har samplat sportljud från hela världen och i videon syns fem olympiska deltagare från olika länder.
Företaget G4S som är ansvariga för säkerheten under OS i London har fått hård kritik, bland annat för att bara ha lyckats skaffa fram hälften av de 10 000 säkerhetsvakter som utlovats. Bolagets chef Nick Buckles kallades till och med till utfrågning i parlamentet. Lämpligt nog för dem som vill kritisera och håna G4S släppte företaget förra året ett "corporate anthem", en powerballad i Bon Jovi-stil med refrängen "Calling G4S, Protecting the World / G4S, so your dreams can unfurl / 24/7 every night and day / Our warriors stand ready so don't be afraid".
Norska Casiokids meddelade i dagarna att de ger ut en ny gratisversion av låten Olympiske leker (2011). De passade samtidigt på att introducera hashtaggen #casiolympics på twitter där folk uppmanas att skicka in förslag på nya OS-grenar.
Att det är viktigt för OS-arrangörerna att ha rätt musik är tydligt. Organisatörerna av avslutningsceremonin i London var dock lite väl ambitiösa (alternativt gjorde de väldigt dålig research) då de hörde av sig till Bill Curbishley, mångårig manager till The Who. Man ville veta om bandets trummis Keith Moon skulle kunna tänka sig att medverka under avslutningen. Keith Moon har dock varit död sedan 1978.
