Eternal från Dalarna öppnar kvällen med en halvtimmes hederlig Heavy Metal. Bandets sound tillsammans med tajta läderbyxor och dubbla baskaggar är i paritet med vad som förväntas. Ljudkvaliteten på Liljan har vid den tiden inte kommit igång på långa vägar, vilket är synd. För bandets låtar är kraftfulla, välkomponerade och förtjänar lite bättre uppbackning. Dock lider uppträdandet av energibrist och avsaknad av något spännande och fängslande. Summeringen blir därför endast ok. Likt en godkänd måltid, dock utan dricks.

Det börjar strömma till mer folk när H.E.A.T kliver på scenen. Då höjs även energinivån för kvällen, mycket tack vara bandets sångare, Erik Grönwall. Sedan bandets tidigare sångare slutade har jag inte sett dem live och mina förväntningar på Idolvinnaren är stora, har han det som krävs? Ja, det har han. Han sjunger bra, snackar bra och leder bandet som en riktig frontman ska. Hans sång är dock inte på topp ikväll, han tycks vara beroende av en del uppehåll och publikens hjälp. Han tar dock igen det med ett gjutet artisteri och energi, något man önskar mer av hos övriga medlemmar.

Många snygga melodier har kommit från Upplands Väsby genom åren, inte minst från Europe, något som även H.E.A.T kan leverera. Låtmaterialet är genomtänk, starkt och skickligt framfört. Enligt publiken verkar kvällens höjdpunkt vara 1000 Miles, låten de ställde upp i Melodifestivalen med. I mina öron är det Who will stop the rain från skivan Freedom Rock som är störst och bäst i afton. Tråkigast är nog det obligatoriska och lika trötta trumsolot i mitten av spelningen.

Bandet gör en bra insats och lyfts av Erik Grönwalls energi. Överlag är det lite trött emellanåt men bra låtar lyfter framträdandet som landar strax över mitten på vår dalahästskala.