Himlaspelet laddar om i Tällberg
Ursprung: Författaren och konstnären Rune Lindström skrev spelet 25 år gammal under sin studietid i Uppsala. Det uruppfördes kort därpå, sommaren 1941 vid Paradplatsen i Leksand med regi av Gösta Folke.
Kort handling: Mats Ersson ska gifta sig med sin Marit, som dock är anklagad för häxeri och döms till döden. Mats vandrar upp till himlen för att ställa Gud själv till svars. På färden träffar både onda och goda och lär sig själv både gott och ont. Med Gammel Jerk och Gud vid sin dödsbädd hinner livet och dess stora frågor ikapp honom.
Nytt för i år: Leksand har bytts ut mot Tällberg som spelplats. I huvudrollerna efterträder Joacim Hedman från Falun Johan Wikström som Mats Ersson, och Sandra Gidlöf från Leksand efterträder Sofia Sandén i rollen som Marit Knutsdotter. Profeten Jeremias görs i år av Christer Åsberg från Uppsala.
Premiär 13 juli. Sista speldatum 21 juli.
Med några undantag har Himlaspelet givits i Leksand årligen sedan 1940-talet. Efter förra årets jubileum och ekonomiska gungfly kamperar man nu på fastare mark, ett stenkast norrut i Tällberg.
Relaterat
Ett drama om kärleken i en värld av gott och ont.Fotograf: Stina Rapp
Kläderna är en stor del av Himlaspelets uttryckskraft.Fotograf: Stina Rapp
Regissören Birgit Carlstén blickar framåt mot nästa jubileum.Fotograf: Stina Rapp
Man kan undra om inte det inte försiggår ett himlaspel där uppe bland molnen, så gäckfullt hällande som de senaste dagarnas regnskyar framträtt för oss arma människor.
Den mer jordligt lokaliserade teateruppsättningen Himlaspelet har också armerat sina styrkor och slagit läger på en helt ny spelplats i år. Från Leksand och Hembygdsgårdarna till Tällberg och Klockargården har flytten gått. Tältkonceptet från förra årets 70-årsjubileum har man också tagit med sig.
Repetitionerna är slut för dagen när DT anländer till Klockargården. Regnet håller i sig, förhoppningsvis repeterar det inte inför premiären, för på fredag kväll är det skarpt läge och som förra året spelar man i tält. Ett tält det regndroppat oroväckande från i dag.
Regissören Birgit Carlstén och de två huvudrollsinnehavarna Joacim Hedman och Sandra Gidlöf sitter ner - pustar ut en för en sekund - för att berätta hur man laddar om, inte bara efter en tuff repetitionsdag, utan så även efter förra årets jubileumsuppsättning.
I fjol ändrades mycket, scenografin fick en uppdatering och musiken en uppsträckning, blev mer genomkomponerad och med tema-tänk, av kompositören Anders Soldh. Det mesta av det bästa har man behållit till i år men de största nyheterna står ändå att finna på scen – då både Joacim och Sandra är färska i huvudrollerna. Musikalartisten Joacim är bördig från Falun men bor numera i Göteborg. För honom är Himlaspelet en helt ny upplevelse.
– Jag har faktiskt inte medverkat förut, inte i någon liten roll ens. Så detta är jättespännande för mig. Rollen som Mats Ersson är en drömroll, att få spela rollen i alla dess roller. Mats är otroligt mänsklig, är naiv och har lätt att trilla dit.
– Han lär oss att ingen är fullkomlig här på jorden, inflikar Birgit Carlstén.
– Jag kan bara falla tillbaka på mig själv när jag tolkar en roll. Den svåraste biten personligen för mig har varit när Mats blir Den rike mannen, som ju anspelar på Hitler, fortsätter Joacim.
För Sandra är Himlaspelet ingalunda någon ny arena, med ett förflutet under många år som dansare och spelman på scen. Men för rollen som Mats älskade Marit har hon fått hitta nya djup inom sig.
– Jag håller ju fortfarande på att utbilda mig inom teater, så jag tar mycket hjälp av knep jag lärt mig. Sedan försöker jag också tänka på något ledsamt för att klara mig igenom de tyngre partierna utan att bli för privat.
Ack ja, Marits öde i Rune Lindströms bygdespel är ju en sorglig saga, bränd på bål och snuvad på kärleken, som hon blir. En tröst då att personkemin infunnit sig mellan huvudrollsinnehavarna.
– Ja, det stämde direkt från dag ett, det var som om vi känt varandra länge, säger Joacim.
Och visst kan de båda två tänka sig att fortsätta i rollerna även nästa år, om det så sig vill. De ekonomiska bekymren har ju inte saknats under året som gått, med inställt gästspel i Uppsala och avhoppad styrelseordförande. Att produktionen nu förlagts till Klockargården är en lika mycket ekonomisk som praktisk lösning som passade såväl Himlaspel som hotell.
– Det har ju funnits prat under flera år att samarbeta här, säger Birgit Carlstén, som dock inte ser att publiken ska märka av några indragningar.
– Nej, visst är det synd när ekonomin minskar men vi har det bra här i Tällberg. Vi har loger inomhus, och ett riktigt golv!
Man hoppas även på att närheten till Rättvik ska locka lite extra publik.
Orsaken till att Himlaspelet överlever tror hon ligger på detaljnivån, och en trogen skara följeslagare.
– Det är så många små detaljer att upptäcka varje gång. Ungefär som i Sven Nykvists böcker om Pettson och Findus hittar man nytt hela tiden, säger hon med ett leende.
– Och sen finns det en stor del av publiken som, likt mig, behöver sin injektion av Himlaspelet varje år.
Själv känner hon sig inte klar med Himlaspelet än, som hon haft utsikt över från regissörsstolen sedan 2007.
– Jag kan tänka mig att försätta några varv till. 2016 är det 75-årsjubileum. Och sen har vi ju Rune Lindström 100-årsdag 2017…
Fortsättning lär följa. Himlaspelet har visat sig vara en överlevare i de flesta väder. Premiär för årets uppsättning blir det på fredag kl 19.

























































