En liten osanning halkar ur någons mun. Osanningen skickas vidare, ingen kollar om det lilla påståendet verkligen stämmer. Osanningen växer, slås fast och blir underlag för regeringsbeslut.

För hur var det, drogades verkligen flyktingbarn i Norge med ryskt knark så att de blev apatiska i månader - av en spruta som har verksamt substans i tre timmar.

Och var verkligen de apatiska barnen uppe och sprang på nätterna, eller åt ur kylskåpet. Hoppade de av båren i hemlandet när de insåg att loppet var kört, att de inte skulle få stanna i Sverige?

Det är otäckt att backa bandet med hjälp av Jonas Hassen Khemiris pjäs Apatiska för nybörjare. Khemiri blandar fiktion med verkliga händelser baserade på Gellert Tamas bok De apatiska från 2009.

"Ja, just ja, hon sa ju så där i tv" tänker man när Nadia Hussein Johansens minister tackar folket för allt stöd, när hon just mottagit 150 000 namnunderskrifter för att alla apatiska barn skulle få stanna.

Någon amnesti blev det aldrig. "Det skulle innebära att många fler barn insjuknade" enligt samma ministers resonemang.

Det är otäckt och samtidigt väldigt roligt i Khemiris rappa och smarta text som förvaltas väl av regissör Nina Wester och ensemblen. Shebly Niavarani imponerar med komisk tajming och bredd. Han är lika övertygande som vacklande kompiskär tioåring, som allvarlig politiker och ifrågasättande tonåring.

Ing-Marie Carlsson lyckas göra en komplex människa av regeringens samordnare, av Gellert Tamas utpekad som den som stod bakom manipulationen.

Kanske blev hon sviken, kanske tröttnade hon någonstans på vägen på att trösta och tycka synd om när ingen brydde sig om att trösta henne.

De sex skådespelarna kastar sig mellan 34 olika roller i ett snabbt tempo. Ibland kliver de ur sina roller och kommenterar handlingen i lyckade metakommentarer där publiken bjuds med, och ibland drivs med lite lagom: "jaha pjäsen var ju bra, ett viktigt ämne, men nu ska det bli gott med ett glas vin".

Apatiska för nybörjare fortsätter på turné över hela landet resten av våren . Det är bra, vi behöver påminnas om vad som hände och inse vad som fortfarande pågår.